Skip to content

Update: TV-lammen

För några veckor sedan fick jag en fråga på Twitter från Nerikes Allehandas nyhetschef Ida Johansson: du, kan vi komma ut och titta på de nyfödda lammen?

Självklart sa jag, trots att vi då var uppe i den mest intensiva lamningen på gården. Nästa fråga var däremot lite mer oväntad: kan vi livesända en lamning som webb-tv? Hm, ja, får har en förmåga att inte lamma på beställning, men jag gillar utmaningar, så vi körde – det blev livesändning.

Som en del av er vet blev det en succé! Det dröjde några timmar, men till slut lammade tackan Sarah och resultatet blev fyra fina lamm. Fyrlingarna gjorde succé på na.se och det blev även lammdöpning där alla läsare fick lämna namnförslag. Vinnare blev till slut namnen: Tripp, Trapp, Trull och Lilla Tusselull.

Nu har det alltså gått några veckor och tv-lammen syns här på bild ovan. De växer i lagom (lite sakta) takt och väntar just nu på att få komma ut på bete. Eftersom de är fyrlingar och fortfarande rätt små har de inte riktigt varit redo ännu – men till helgen är det dags!

Från början var jag lite skeptisk till allt detta med tv-sändning. Vi värderar djurens välmående högst alltid, och det innefattar även en viss integritet – tycker vi. Nu kan man ju inte fråga ett får om det vill vara med i TV, utan det blev upp till oss på gården att göra den bedömningen. När NA kom på plats såg jag fort att det hela gick lugnt och bra till. Fåren var lite förundrade över kamerastativet i början men sedan var det back to business. Att inte störa fåren och stänga av kameran om något skulle hända där något djur inte mår bra var däremot en förutsättning. Nu gick allt bra och jag är mest glad över att ha kunnat visa många hur en lamning går till – det är trots allt inte många som får chans att se det med egna ögon idag.

Tack NA för ett bra och informativt reportage, och tack till alla som engagerat sig!

Angus på gården!

Det var 15 år sedan en ko satte sin klöv på Jannelunds Gård, men nu är det dags igen.

Förra veckan kom gänget här ovan till gården – fyra Angus-kvigor med lite inslag av Hereford. Tanken var från början att de här ska beta på gräs under sommaren och hösten tills de vuxit till sig, men när de väl kommit till gården kändes det så bra. Klart att vi ska ha kor på gården! Kvigorna är alltså här för att stanna (även om kanske dessa blir till kött).

Fler djurslag skapar mer mångfald och det gör att vi kan utnyttja våra beten och vår mark på ett bättre sätt. Att skaffa nötkreatur permanent passar alltså väldigt väl ihop med vår idé med vad hållbarhet är, och vad ekologiskt lantbruk är. Fler djurslag ska det förhoppningsvis bli, och eget slakteri för att knyta kretsloppen ytterligare. Men så länge hälsar vi korna välkomna!

Lammkel för Musikhjälpenvinnare

Idag var det dags för ett besök av vinnarna i vår årliga auktion till förmån för Musikhjälpen. Pengarna som samlades in i år gick till att stoppa spridningen av HIV, och vi är såklart superglada att kunna bidra på vårt egna vis.

Vår auktion går helt enkelt ut på att man får en heldag på gården, full med lammkel, flaskmatning och traktorkörning för den som vill.

På bilden syns Gustav och Emma, tillsammans med deras mormor. Utanför bild finns även morfar och pappa Pontus. Tråkigt för mamma Kristina som inte kunde komma (du är välkommen en annan gång;)). En mycket trevlig dag, och alla verkade nöjda och glada! Flaskmatningen och traktoråkandet hamnade nog i topp.

Ett snabbt överslag säger att vi de senaste tre åren dragit in närmare 20 000 kronor till Musikhjälpen, vilket är helt fantastiskt. Jag brukar säga att det är win/win/win för alla inblandade. Människor som tänkt att skänka pengar får lammkel på köpet, vi på gården får bidra till ett gott syfte, och samtidigt får vi alla en trevlig dag tillsammans – människor som aldrig skulle ha mötts i något annat sammanhang.

Tack för den här gången!

Lantbrukssverige, vi måste prata

Som bonde och matentreprenör har jag två drivkrafter som utmärker sig utöver alla andra:

  1. Djurvälfärd – är inte mina djur glada är inte jag glad. Jag vill att alla djur i hela världen ska vara glada.

  2. Den glädje, den stolthet och det brinnande engagemang jag som matentreprenör känner för regional matkultur.

 

Den senaste tidens debatt i det vi kan kalla lantbrukssverige har fått mig att känna att dessa drivkrafter är hotade ur ett större perspektiv. Det gör mig riktigt oroad.

Först, den konkurrenskraftsutredning om svenskt lantbruk som nyligen lämnades över till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Utredningen beställdes av föregående regering och agendan har varit rätt tydligt från början. Ett resultat om att den svenska djurskyddslagen hämmar Sveriges konkurrenskraft gentemot övriga EU vore önskvärt – och det var precis så det blev. Diskussionen om att avskaffa Sveriges krav om att mjölkkor ska gå ute på bete under vad vi kallar betesperioden (3 månader i Mellansverige), samt de försök som nu pågår om att fixera suggor med metallgrindar för att undvika ihjällegade kultingar, har fått vatten på sin kvarn. Ambitionen om att sätta Sverige som ett gott exempel gällande djurvälfärd, för att få andra länder att följa efter, är hotad.

Den allmänna åsiktskorridoren i lantbrukssverige gällande ovanstående blir allt smalare. Vill du inte att den svenska djurskyddslagen ska lättas upp? Då är du en motståndare till svenskt lantbruk och en galen rättshaverist med medlemskap i djurrättsalliansen. Det mer oroande är att denna korridor även breder ut sig i många liberala sammanhang. Vill du inte att svenska mjölkbönder ska kunna konkurrera på samma villkor som övriga EU? Då är du en galen, vänsterextrem marknadshatare. Är du skeptisk mot GMO? Ja, då är du garanterat vegan, extrem-miljöpartist och helst antroposof.

Viljan av att stoppa in olika åsikter i de mest svartvita ideologierna, för att sedan kunna avfärda dessa som irrelevanta, har aldrig varit större.

Den livsmedelsstrategi som landsbygdsministern och näringsdepartementet arbetar med just nu inhyser ett visst hopp. Lyckas man fånga upp det regionala engagemang för mat och matkultur som har skapats de senaste åren kan det bli bra. Det som oroar mig där är det fokus som hittills synts mot industri, handel, rationalisering och export. En livsmedelsattaché i Kina låter häftigt, men frågan är vad det gör för den regionala maten och den unga lantbrukaren i skogsbygden som just byggt ett slakteri.

Varför är då konkurrenskraften i svenskt lantbruk dålig? Kan det ha något att göra med att Sveriges skattetryck är bland de högsta i världen? Kan det ha något att göra med att lantbrukare arbetar en stor del av sin arbetstid gratis? Kan det ha något att göra med den industri- och rationaliseringsväg lantbruket letts in på genom statlig inblandning de senaste 70 åren? Att rikta blicken mot så specifika regler som krav på att mjölkkor ska få gå ute, eller att grisar inte får låsas fast med metalgrindar, är den mest förutsägbara och katastrofala väg det svenska lantbruket nu kan välja att gå. Det är att vaska ut sin enda unika selling point. Det är att lägga alla sina ägg i industrins och statens korg. Det är att somna in i LRF:s trygga vagga.

Jag vill inte att Sverige ska bli en exportfabrik av industriell kyckling. Jag vill att Sverige ska bli det nya Italien, med blomstrande och innovativa gårdar. Där den potatis du äter på en gård inte är någon annan lik. Där terroir, jorden, och Nordens säregna klimat blir den nya sensoriska basen för svensk mat. Jag vill att det engagemanget ska komma från människan, från bonden, från kocken och från företagaren. Men jag vill också att de resurser som staten investerar i svenskt lantbruk ska bidra till den utvecklingen.

Adam Arnesson