Skip to content

Mera kött, eller?

Som uppfödare av både lamm och nötdjur som alla får beta utomhus borde jag jubla över Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremens debattartikel ”Bättre för klimatet med fler betande köttdjur”.

Rent ekonomiskt och för att förklara min verksamhets värde för politiker eller konsumenter är det en fullträff. Ät mer av den typ av kött som lämnar min gård och rädda dessutom klimatet, vilken silverkula! Allt ska bygga på nya rön (egentligen gamla antaganden) som visar att kolbindning i betesmark gott och väl kompenserar för de utsläpp som orsakas av idisslarnas metanrapande. Dessa rön skulle betyda att vi i väst med gott samvete kan fortsätta att äta mycket kött, så länge det kommer från betesbaserad köttproduktion.

Som jag ser det finns de betande djuren på vår gård här av en primär anledning: deras produktion av ekosystemtjänster i form av biologisk mångfald, ett vackert landskap och i viss mån kolinlagring i mark. Betande djur skapar dessa tjänster eller nyttor som kommer samhället till del, där är jag helt överens med Rundgren och Meyer von Bremen. Samtidigt är jag fullt medveten om att idisslare, oavsett hur naturliga de är, skapar en negativ påverkan för klimatet. Metan är en stark växthusgas som under sin tid i atmosfären orsakar betydande klimatpåverkan, där är forskningen enig. Fler idisslare på jorden = större buffert av metan i atmosfären = klimatförändringar. När vi människor blir fler på planeten behöver vi hitta alternativ till den näring och det protein som idag kommer från animalier. Antalet idisslare kan inte öka i motsvarande takt som vi människor, då får vi problem. En minskad konsumtion av rött kött har också positiva effekter för hälsan. Att den större delen av köttproduktionen idag sker i industriform där djur inte får utlopp för naturliga beteenden är en annan aspekt.

Att stärka en uppfattning om att kol nog kan bindas i mark och att en hög köttproduktion och konsumtion därför är gångbar är problematiskt. Många verkar i dessa dagar söka efter halmstrån som kan tillåta en att inte ändra på gamla vanor. Ja, klimatet går sönder, men jag kan väl i alla fall få äta massor av kött med gott samvete? En övertro på kolinlagring i betesmark för att berättiga en hög köttkonsumtion slår helt enkelt fel. Elin Röös, forskare i matens miljöpåverkan på SLU och Maria Nordborg, fd doktorand inom hållbar biomassaproduktion på Chalmers, förklarar det mycket bättre än jag och konstaterar i en replik (15/8) att:

”Det finns inga studier, gamla eller nya, som stöder påståendet att svenska naturbetesmarker generellt sett kan lagra in så mycket kol att det kan kompensera för idisslarnas metangasutsläpp.”

Elin Röös & Maria Nordborg

Jag representerar en djurhållning som jag kan stå upp för känslomässigt. Där djur får utlopp för naturliga beteenden, slipper stress, skapar samhällsnytta, och blir till näringsrika livsmedel. Jag står lika mycket upp för att köttkonsumtionen måste minska, för planetens, människans och djurens skull. Förändringar i konsumtion av kött, särskilt hos unga, talar väl för det – en omställning pågår nu. På vår gård gör odling av mer vegetabilier och proteingrödor att vi kan försörja tre gånger så många människor med mat, dessutom med halverad klimatpåverkan per kalori, bara efter ett års omställning.

Vurmandet för en ”naturlig” betesbaserad köttproduktion som på alla sätt ska rädda planeten och klimatet byggs upp som en religion, och blir i vissa grupperingar lika onyanserad som när en vegansk diet målas upp som lösningen för alla. Hållbarhet är inte enkelt, särskilt när det kommer till mat. Säkert är dock att en minskad produktion och konsumtion av kött hör till framtiden.

Adam Arnesson

Ekobonde och planetskötare på Jannelunds Gård

Öppettider Midsommarveckan

I butiken finns fryst kött av lamm, nöt, gris, och såklart alla våra korvar. Förhoppningsvis färsk rökt lammstek och fårytterfilé! Även ett sortiment med lokalt mathantverk och kanske någon överraskning.

Onsdag 21/6 – Öppet kl. 16-18

Torsdag 22/6 – Öppet kl. 16-18

 

Midsommarafton och midsommardagen – stängt.

 

Välkommen till gården och butiken!

 

/Fam. Arnesson

Butiken öppnad!

Tack alla som firade in vid invigningen! Särskilt till Anders Johnsson på Katrinelund Gästgiveri & Sjökrog, LOKAL ekologiskt surdegsbröd, Cajsa Wargs Trädgård, Kimchifabriken, vår underbara DJ Airtight (Staffan Lundberg), fantastiska Berith som styrde parkeringen. Och alla glada besökare och medhjälpare! Nu har Övratorp en matbutik!

Öppet

Fredagar 16-18

Lördagar 10-12

 

Välkomna!

Invigning av gårdsbutik 20/5

Äntligen, efter tre års byggande, är det dags att inviga vår gårdsbutik!

Som en del vet har vi smygöppnat litet, men den här dagen finns Anders Johnsson, Gastronomisk ledare på Katrinelund Gästgiveri & Sjökrog, på plats och tillagar något ljuvligt av gårdens råvaror. Förmodligen med något som bubblar till. LOKAL ekologiskt surdegsbröd är även på plats med deras fantastiska bröd.

I butiken har vi självklart laddat upp med färskt lammkött, lammkorv och annat. Även fryst linderödsfläsk och nötkött.

Vi hälsar alla hjärtligt välkomna till gården!

Tid: Lördag 20/5 kl. 11-15

Se mer i evenemanget på Facebook.

/Adam, Thomas och Berit

Om stressfri slakt

Är det inte jobbigt att slakta djuren? Finns det något som kan kallas stressfri slakt? Kan man vara djurvän samtidigt som man äter kött?

Visst tusan är det jobbig att slakta djuren. Våra lamm har ju funnits på gården i upp till 1 år, och under den tiden har man brytt sig, pysslat om och sett till att de ska ha det bra. Det vore väl skamligt om det inte vore jobbigt tänker jag. Att det är jobbigt, att det medför känslor och tankar, tar jag som en garanti för att jag själv inte har trubbats av och har börjat betrakta djuren som kött från dag ett. Det är så bonden som blivit fabrikant måste tänka. När djuruppfödning handlar om att djuren ska växa så fort som möjligt, att producera så mycket som möjligt till så låg kostnad som möjligt, måste man väl som människa distansera sig från djuret från början. Alla som någon gång har tittat en gris i ögonen som står inomhus på betong med fyra mörka väggar vet det. Många lantbrukare med djur väljer att kalla sig för ”producent” med djurslaget innan. Lammproducent. Grisproducent. Kycklingproducent. Smaka på de orden. Hur mycket respekt utstrålar de? Varför vill någon identifiera sig med att vara producent av levande varelser som bedöms vara en produkt under hela deras liv?

Det finns något högaktningsfullt med kött, tycker jag

Det finns något högaktningsfullt med kött, tycker jag. Ska man äta kött ska det vara med respekt för vad det varit och njutning för vad det är. Alltså blir det väldigt viktigt att dela på djurets liv och köttet. Respekt under djurets liv är såklart att ge det gott om utrymme, utlopp för naturligt beteende, och att undvika stress under all hantering samt under avlivningen. För våra lamm betyder det att födas på våren, gå med sina mammor i minst fyra månader tills de slutar att dia av sig själva, beta gräs större delen av sitt liv. Det betyder att vi själva kör dem till ett litet gårdsslakteri 6 mil bort, lastar på och av själva. Sådan respekt måste följa med till råvaran, det vill säga köttet. När så mycket kärlek och respekt ligger bakom vore det skamligt att inte respektera vad kött faktiskt är, och njuta av det.

Adam kan lita på Adam

I förra veckan var jag med vid slakten av våra lamm. Vår slaktare, som också heter Adam, är van vid att hantera djur, eftersom han själv har egna. I det lilla slakteriet slaktar han gårdens egna djur och från andra gårdar i närheten. Att minimera stress och planera hela avlivningen efter hur stress kan undvikas är filosofin. Och det är av stort värde för mig att veta det, och att ha sett med egna ögon hur det går till. Jag menar, all den respekt jag har visat hemma på gården skulle kunna raseras bara under ett ögonblick, av en empatilös slaktare, som gör det på slentrian. Allra bäst vore såklart om vi kunde avliva djuren på gården och ta bort alla stressmoment som trots allt uppstår vid transporten. I framtiden är det den enda riktigt hållbara lösningen. Men jag och vi är otroligt lyckligt lottade att ha ett så bra gårdsslakteri i närheten. Att skicka djur på en lastbil till Scan skapar en klump i magen. Nu kan Adam lita på att Adam gör allt han kan för att minska stressen, och jag tänker att den korta kedjan med personlig garanti är precis vad som behövs.

Det man respekterar vill man varken producera eller konsumera i stora mängder utan kärlek

Jag kan prata om kött och moral länge, och har absolut inte tänkt ”färdigt”. Något som bör vara självklart för alla som äter kött är dock det som jag har diskuterat här. Kött ska man äta med respekt, annars får det vara. Med det tankesättet blir det också naturligt att äta kött sällan. Det man respekterar vill man varken producera eller konsumera i stora mängder utan kärlek.

Öppettider i påsk

Välkomna till gården och gårdsbutiken i påsktider!

Vi har färskt lammkött under samtliga dagar nedan. I frysen finns nöt- och fläskkött, samt vår fårkorv. Kanske även någon mer överraskning i butiken. Lammköttet kommer från lamm som föddes under 2016, och är alltså ungefär 1 år gamla nu. Det bästa lammköttet enligt oss, och såklart från lamm som fått beta utomhus en hel säsong.

Vi har öppet följande datum:

Fredag 31/3 – 16.00-18.00

Lördag 1/4 – 10.00-12.00

 

Fredag 7/4 – 16.00-18.00

 

Onsdag 12/4 – 16.00-18.00

Skärtorsdag 13/4 – 13.00-17.00

 

Välkomna!

Godkänt charkuteri och butik!

Vårt styckeri och charkuteri med gårdsbutik har nu blivit godkänt av Livsmedelsverket och är redo att användas. Äntligen!

Vi firar lite smått, även fast det är några lister kvar som ska upp. Vad sägs om att komma förbi imorgon fredag (24/2) och titta? Vi har nygjord korv hemma och har styckat färskt lamm för första gången.

Välkommen mellan kl. 16-18 imorgon alltså!

Laguppställning på bilden: kabanoss, örtkorv och kryddstark medvurst, allt gjort på fårkött från oss.

Varför blev du bonde?

Kanske inte för pengarna, de bekväma arbetstiderna eller friheten från ansvar.

Jag får ofta frågan, och det är också något jag ägnar en del tankeverksamhet åt. Särskilt en sen fredagskväll när jag snurrar runt andra varvet i Slussen med ett kylsläp som snart är tömt på lammkött, för att sedan åka de två timmarna hemåt, klockan är 19.30 och jag skulle mycket väl ha hunnit med två glas bubbel och haft en rejäl middag på gång tillsammans med goda vänner, om jag var en vanlig människa.

Nej, alltså det är inte synd om mig. Jag har ju nyss träffat alla fantastiska människor som köper det jag odlar och föder upp på gården. Glada människor (de gånger jag har kommit i tid), som ger uppskattning, som tackar och betalar för allt arbete, den kärlek och respekt som ligger bakom. Det är en glädje som de flesta bönder tyvärr inte har. Säljer man kött till Scan får man en avräkning där det står hur lite man får betalt, i bästa fall ett julkort och en väggalmanacka. Säljer man mjölk till Arla verkar det som att man får vara glad om man ibland får betalt för sina kostnader.

Jag blev bonde den dagen då jag förstod att det som jag, min familj och generationerna före har gjort på vår mark, är orsaken till att det idag är så vackert. Det var inte de stora traktorerna och maskinerna som lockade, nej. Som 17-åring kunde jag nog inte definiera det som annat än en känsla, av att något var viktigt och kopplat till någon form av ansvar. Jag var förnuftig nog att lita på känslan, och i efterhand kan jag förstå vilket privilegium det är att direkt se effekten av arbete. Men det som blev gnistan till kreativitet, entreprenörskap och en jäkla rädda världen-attityd var något mer långsiktigt. Mina föräldrar KRAV-certifierade gården och ställde om till ekologiskt 1995, ganska tidigt, och har på senare år berättat om vad som blivit annorlunda. Jag har ju haft glädjen att betrakta det i ögonvrån under hela mitt liv (1995 var jag fem år gammal). Mer blommor och örter i dikeskanterna, mer fjärilar, mer insekter, mer småfåglar, och till och med rovfåglar. Mer färger, mer mångfald och mer liv.

Kan man som människa föreställa sig något mer vackert resultat av saker man har gjort med sina händer?

Jag vill prata om lycka. Ren och skär lycka kände jag en gång i somras när jag efter vad som verkar som en helt vanlig arbetsdag tittade ut över markerna med Kilsbergen som fond och en sol på nedgång. Jag tittade på ljuset och hur det föll mot molnslöjor, mot trädtoppar och de blå bergens sluttningar. Tänk att det ljuset, just det ljuset, kommer att falla här på exakt samma plats, kanske exakt samma tid, om ett år, två år, 10 år, 50 år. Lever jag kommer jag garanterat att få betrakta just det här ljuset, på exakt den här platsen ett oändligt antal gånger. Är det inte exakt samma tid nästa år, är det säkert det dagen efter. Och när jag är borta kommer ljuset fortsätta att kasta röda slöjor över slätten mellan gården och berget. Det hela varade i några sekunder, men jag kan alltid erinra mig tillbaka.

Det handlar naturligtvis om tvivel och motsättningar som de allra flesta människor har inom sig, det där i bilen vid Slussen (nåja, hos en del i alla fall), meningen med livet, perspektiv på människan, om vad som är moraliskt och om sökandet efter lycka. Solen går ned även när inte jag är här och det enda moraliska en människa kan göra är att vårda sin trädgård. Jakten på lycka och slitningar mellan hoppfullhet och hopplöshet har människor alltid sysslat med. Men idag är faktiskt en helt ny verklighet. Jorden går sönder på ett fysiskt sätt som vi aldrig förut har beskådat, känt till eller ägt möjlighet att förhindra. Människan måste förhålla sig till att vara orsaken till planetens kollaps, men också till att ha den största möjligheten någonsin att förhindra kollapsen.

Det är människans tid och just nu definieras den av lukten av smältvarm is vid Arktis, skelett från vår tids vanligaste djur som i framtiden grävs upp av arkeologer: industrikycklingen. Det är Antropocen.

Så varför blev jag bonde? Jag vill sköta om den här planeten. Jag vill sköta om den där solnedgången så att människor framför mig ska få möjlighet att känna den där lyckan, även om det bara är för några sekunder. Står där ingen människa kommer den ändå att ha samma makt att hänföra och skapa lycka som den gången när jag såg den.

Nytt samarbete med ICA Maxi Eurostop

Igår var första dagen som vårt KRAV-märkta och närproducerade lammkött kunde hittas hos Maxi Ica Eurostop. Jag var också på plats med ett riktigt mustigt sextimmars långkok.

Varannan vecka kommer vårt lammkött att finnas på plats framöver, och förhoppningsvis kommer då även jag att vara där med något gott att bjuda på. Så örebroare, passa på! Det är inte ofta man hittar högkvalitativt, ekologiskt och närproducerat lammkött i de stora butikerna. Roligt att den här butiken uppskattar kvalitet och djurvälfärd – nu gäller det att ni gör det också!

Hoppas vi ses nästa gång!

PS. Vårt kött finns fortfarande kvar i butik några dagar efter leverans, så skynda dit!