Skip to content

Här trivs Irma och de andra 100 fåren

SVT gjorde ett trevligt besök på gården inför alla hjärtans dag. Kärleken till djuren är väldigt viktig för oss, att ge fåren namn, och ta sig tid att lära känna dem. Det blir på något sätt vår garanti på att vi gjort allt vad vi kan för att djuren ska leva ett gott, stressfritt liv – som liknar deras naturliga. Det blev ett väldigt trevligt reportage – ta gärna en titt genom att klicka på texten.

Ny fårras på gården

En ny fårras har kommit till gården. Igår kom de 25 tackorna av rasen Dorset. En engelsk ras som härstammar från slutet av 1800-talet och det sydvästra grevskapet med samma namn i England.

Vår tanke är främst att kanske minska något på våra andra tackor som är renrasig finull, och sedan öka på med Dorset istället. Vi är ganska nöjda med att ha ungefär 100 tackor på gården, eftersom man då kan behålla den personliga relationen till de flesta individerna. Men kanske kan man ha något tiotal fler, och dess blir då även Dorset. Anledningen är att det är en ras som får betydligt färre lamm än finullsfåren som har ett snitt på 2,7 lamm per tacka hos oss. Dorset får i regel 1-2 lamm vilket känns rätt skönt. Rasen ger också ett fint kött och djuren ska vara väldigt duktiga på att beta gräs och samtidigt växa bra på det. Eftersom vi inte utfodrar lammen alls med kraftfoder eller spannmål är det ett plus.

Sen är de väl förbaskat vackra?! De ser ut som små björnar, men en lång lejonsvans. Dessutom är de väldigt nyfikna och trevliga. Våra tackor som de fick träffa direkt när de kom hit blev däremot förskräckta och undrade vad de var för konstiga djur som äntrade hagen. Får kan vara rätt rasistiska ibland – typiskt flockbeteende. Jag är dock övertygad om att de vänjer sig vid varandra efter en tid tillsammans. Får som får, människor som människor.