Skip to content

Restaurang MULL

I sommar öppnar vi en gårdsrestaurang tillsammans med vår favoritkock Anders Johnsson – Restaurang MULL. Alla råvaror från gården, sju rätter, 12 gäster varje kväll, på en fin plats på gården.

Vi tror på unika kvällar med råvarorna i fokus, men framförallt en bra stämning i gårdsmiljö och mat lagad av den bästa kock jag känner. Passionen och kärleken till maten och allt som ligger bakom är stark både hos Anders som kock, och mig som bonde. Det som knyter samman allt är faktiskt jorden, eller mullen. Vi kommer att bjuda på något extra!

De första kvällarna blir uppvärmning för Anders som tävlar i årets kock några dagar senare, så kanske blir det en middag av Sveriges bästa kock som det bjuds på – vi får se.

DATUM: 16+17 juni och 21+22 juli, 12 platser varje kväll, 1200:-/person.

Platserna blev fullbokade inom en vecka, men i skrivande stund finns återbud den 17 juni, 4 platser och den 21 juli, 2 platser.

 

Ring eller maila på 070-6235900, adam@jannelundsgard.se för tillgång på platser eller reservlista.

 

Bästa sommarhälsningar

Adam

Vårmarknad

Vårmarknad på Jannelunds Gård!

Vi bjuder in till en förhoppningsvis vacker vårdag på gården. I butiken har vi färskt lammkött och färskt fläsk. Den här dagen med 20 % rabatt på hela sortimentet av fläsk. Vid lunchtid finns mat att köpa, tillagad på gårdens råvaror – mer information om detta följer när vi närmar oss.

I närheten finns grisar, får, kor och höns att titta på.

På plats finns även dessa lokala mathantverkare: LOKAL ekologiskt surdegsbröd, ÄKTA ÖL, Kimchifabriken och Cajsa Wargs Trädgård med fina plantor till försäljning.

Vi på gården önskar varmt välkomna!

 

Lördag den 26 maj, kl. 10-14

Köttets lustar

Jag är tvungen att fatta ett beslut. Jag ska äta vegetariskt när jag inte kan välja kött från Jannelund eller motsvarande.

Karl Ludwig Schweisfurth tog en gång i tiden samma beslut, då han drev Europas största slakt- och charkföretag. Efter att han började ifrågasätta den industriella tillverkningen och de högpresterande djuren valde han att starta det som idag är Herrmannsdorfer, en gård i tyska Bayern som tillverkar livsmedel av högsta kvalitet i samklang med natur och med största respekt för djuren. I ett föredrag hos Eldrimner (Nationellt resurscentrum för mathantverk) berättade han om hur han under ett besök hos en grisfabrikant mötte ögonen hos en gris som anklagande frågade: Vad gör ni med oss? Karl Ludwig åkte hem, släppte ut djuren och bytte filosofi. Det befintliga industriella systemet är trasigt, säger han idag. Men det finns en rörelse, människor som vägrar äta köttet från sådana djur som lever innanför fyra betongväggar. Idag finns det ingen som kan säga ”Jag visste inte om det”. Det är särskilt aktuellt i dessa dagar med Henrik Schyfferts program Köttets lustar, där man svart på vitt får se hur både produktionen och den ångestfyllda slakten går till. Det är vad som ligger bakom den billiga skinkan, och det är grisen som betalar det låga (höga) priset.

Visst går det att föda upp djur på ett respektfullt sätt. Det finns många som gör det idag och förhåller sig till att djuren är levande och kännande, att de har behov som måste få komma ut för att de ska kunna må bra.  Själva dödandet är svårare, vad ger människan rätt att döda en levande varelse för köttets skull? Man kan såklart välja att avstå kött, det respekterar jag i högsta grad. En annan väg som jag och andra etiska djuruppfödare valt är den där man erkänner för sig själv att död är en del av livet. Oavsett vad vi människor gör på den här planeten orsakar vi död: av insekter, fågelarter, ekosystem, kanske varelser som vi inte ens känner till. Vi kan välja att förhålla oss till denna död och göra vårt bästa för att minimera skadan vi orsakar, eller blunda för allt och separera oss själva från naturen. Problemet vid det senare alternativet är att vår framfart fortsätter att orsaka död, trots att vi blundar och moraliskt friskriver oss ifrån det genom att avstå kött. Alltså, en bondes uppgift är att ta ansvar för djurens välmående, att se till att glädjen får synas i deras ögon, och att se till att det sista skeendet i djurets liv sker utan stress och ångest. Kan jag äta den sortens kött några gånger i veckan gör jag det med stolthet och vördnad för det som en gång varit ett levnadsglatt djur.

Att vara bonde har i industrijordbruket reducerats till att vara en producent eller mer rakt uttryckt: en fabrikant, där målet är att producera så många grisar som möjligt så billigt som möjligt. Att sedan djuren förgås av sin saknad efter något de aldrig fått uppleva – känslan av färsk jord mot sitt tryne, är en förlust man vägt mot ekonomisk lönsamhet. Det finns ingen jord på betonggolv. Strukturomvandlingen som lett fram till detta har styrts av politiska beslut och marknadskrafter, som Ann-Helen Meyer von Bremen så väl uttryckte i det andra programmet av Köttets lustar. Moraliska och etiska värden har fått stå tillbaka för ekonomiska värden och det är den sanningen vi möts av i blicken hos grisen som anklagande ser på oss.

Man kan välja bort eller minska sin köttkonsumtion av många anledningar, av klimatskäl, känslomässiga, etiska, moraliska, rationella skäl. Att välja att äta eller inte äta kött är ett individuellt beslut. Något som däremot borde uppgå i vår gemensamma moral som ligger till grund för vårt framtida samhälle, är att det inte anstår oss att behandla djur som maskiner. Det anstår oss inte att låta grisar klättra på varandra i ett gas-schakt under sina sista levnadsminuter. Det anstår oss inte att beröva en gris rätten att känna jord mot sitt tryne. Det anstår oss inte att blunda för att detta sker när vi väljer det billiga köttet i affären.

Alla har vi ett val: bönder, politiker, handlare och konsumenter. Ingen kan längre säga att man inget visste.

Adam Arnesson

Rosenbergpriset

Vi har fått ta emot Rosenbergpriset får våra generationsöverskridande insatser för biologisk mångfald. Stort tack till Stiftelsen Erik Rosenbergs naturvårdsfond!

Vilken ära att att få ta emot Rosenbergpriset 2017 för vårt utvecklande av det odlade kulturarvet och värnandet av biologisk mångfald. Det här priset är till farmor och farfar, mamma och pappa och alla som tidigare tagit hand om det som just nu är vår vackra plats. Det är ju det bondeyrket handlar om, att de som finns här efter oss ska kunna se, uppskatta och leva i det som vi njuter av idag.
På bilden syns Stenskvättor, vackert tecknade av Staffan Ullström som också fick ta emot pris i år. Stenskvättor har vi sett här, men fågeln har det i övrigt tufft i jordbrukslandskapet med mindre insekter att äta och färre stenar och stenmurar, som tagits bort. Priset är också till stenskvättan!

Om Erik Rosenberg från Wikipedia:

Rosenberg kan kallas ”den svenska fältornitologins fader” och mer än någon annan har han bidragit till att popularisera ”fågelskådandet” – han sägs vara upphovet till just detta ord – och sprida kännedom om fåglarna och deras liv, leverne och funktion i det ekologiska systemet.

Framtidens protein?

Jag deltar i Coop:s stora kampanj för framtidens protein: bönan. I filmen som rullar både digitalt och i reklampauser på TV deltar också The Mauler och Mathias Dahlgren – ett bra gäng!

Här hittas filmen: Framtiden protein

Och här en fördjupande film där jag berättar om vår omställning till mer vegetabilier på gården, men också om varför djuren är viktiga för oss: Varför började bonden Adam odla bönor?

Mycket bra och viktigt att Coop gör det här, och faktiskt försöker förändra konsumtionen hos sina kunder till att bli bättre för klimatet. Det är inte särskilt svårt att övergå delvis till vegetabiliska livsmedel, och då är bönor, ärtor och andra baljväxter livsviktiga i sin enkelhet. Också ganska skönt med något så konkret som en enkel böna i dessa tider när det pratas food tech och insekter. De växer ju här, överallt.

Vetenskapens Värld om GMO

I Vetenskapens Värld som sändes den 30 oktober i SVT 2 var en stor del av inslaget inspelat här på gården, med intervju med mig angående genmodifierade grödor. Ett nyanserat program, och riktigt fina bilder härifrån.

 

Jag försöker i programmet ge min bild av GMO, som handlar om att i princip inte vara emot tekniken men ifrågasätta hur den används. Jag skulle i dagsläget inte odla en GMO-gröda på min mark som jag ansvarar för. För det första ser jag inget behov. Vi arbetar med växtföljd och en mängd olika grödor, sorter och djur för att få allt att funka – behovet finns inte här.

För det andra finns uppenbara risker med spridning till vilda släktingar och påverkan på ekosystem långt bortom vår uppfattning. Jag ser inte den försiktigheten som vetenskapsfientlig utan som just en mycket viktig försiktighetsprincip.

För det tredje, hur GMO-tekniken används styrs idag av ekonomiska intressen hos ett fåtal företag som inte ägnar en tanke åt långsiktig hållbarhet, förlust av biologisk mångfald eller livsviktiga ekosystem. Det är farligt.

GMO-grödorna som används idag förutsätter dessutom användning av bekämpningsmedel och konstgödning, och binder alltså lantbruken till detta. Skapar då GMO-tekniken bättre lönsamhet hos lantbruksföretag? Gillar man pågående storleksrationalisering med färre lantbruk och enorma monokulturer, ja kanske. Skulle tekniken kunna vara användbar om andra krafter styrde hur den används och var den används? Ja kanske. De dåliga exemplen dominerar dessvärre idag med stor negativ påverkan på biologisk mångfald och lantbrukares sociala och ekonomiska situation.

Här kan programmet ses i efterhand: Vetenskapens Värld, Mat och genteknik

Transportera tillsammans!

Vi är igång med ett nytt spännande samarbete tillsammans med Move by Bike och pool.farm. Handla tillsammans, och transportera tillsammans, det låter väl vettigt?

Genom Pool.farm underlättas gemensamma inköp direkt från gårdar eller mindre producenter. Man skapar enkelt en pool för sina vänner, kollegor eller familj – där man sedan samordnar leveransen eller hämtningen av varorna. Det spar både tid och koldioxid genom minskade transporter.

För mig är det en perfekt lösning för att kunna nå ut med våra produkter på ett enkelt sätt till kunder som kanske inte kan, eller inte har tid att ta sig till min utlämningsplats. Eftersom min tid ofta är pressad kan jag inte ta mig till flera platser, som till exempel kontor där flera har beställt varor. Men där kommer Move by Bike in. Min utlämingsplats blir som en liten satellit där lastcyklar kan hämta varor för att sedan sprida ut dem över staden. Fantastiskt! Extra roligt att jobba med andra människor med passion för det de gör och med stark vilja för att göra världen lite bättre.

Vill du kanske starta en kontorspool för produkter härifrån gården? Kontakta mig så löser vi det!

Skördetider

Skördetider på Jannelunds Gård!

En enklare skördemarknad med mängder av gårdens alla grönsaker:
potatis, grönkål, svartkål, purpurkål, romanesco, brysselkål, kålrot, fänkål, pumpa, majs, rödbetor, tomater, kronärtskockor – för att nämna några!

I butiken finns nystyckat lamm och hängmörat färskt nötkött. Även nytillverkad färskkorv.

Utanför grillar vi korv under lunchtid.

Färskt bröd från LOKAL ekologiskt surdegsbröd finns, och Kimchifabriken är på plats med sin härliga kimchi!

Grisar, får och höns finns i närheten att titta på.

Varmt välkomna lördagen den 23 september, kl. 11-15!

FB-event 

The Guardian

En stor intervju med oss publicerades i The Guardian i augusti. Artikeln fokuserar på vår omställning till odling av mer vegetabilier för humankonsumtion, och vårt samarbete med Oatly som resulterade i en exklusiv havredryck gjord på gårdens solhavre. Vi är mycket stolta över vår omställning, och särskilt kul är det att göra den ihop med Oatly. Vår vilja av att förändra lyser igenom artikeln.

Läs den här.

Mera kött, eller?

Som uppfödare av både lamm och nötdjur som alla får beta utomhus borde jag jubla över Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremens debattartikel ”Bättre för klimatet med fler betande köttdjur”.

Rent ekonomiskt och för att förklara min verksamhets värde för politiker eller konsumenter är det en fullträff. Ät mer av den typ av kött som lämnar min gård och rädda dessutom klimatet, vilken silverkula! Allt ska bygga på nya rön (egentligen gamla antaganden) som visar att kolbindning i betesmark gott och väl kompenserar för de utsläpp som orsakas av idisslarnas metanrapande. Dessa rön skulle betyda att vi i väst med gott samvete kan fortsätta att äta mycket kött, så länge det kommer från betesbaserad köttproduktion.

Som jag ser det finns de betande djuren på vår gård här av en primär anledning: deras produktion av ekosystemtjänster i form av biologisk mångfald, ett vackert landskap och i viss mån kolinlagring i mark. Betande djur skapar dessa tjänster eller nyttor som kommer samhället till del, där är jag helt överens med Rundgren och Meyer von Bremen. Samtidigt är jag fullt medveten om att idisslare, oavsett hur naturliga de är, skapar en negativ påverkan för klimatet. Metan är en stark växthusgas som under sin tid i atmosfären orsakar betydande klimatpåverkan, där är forskningen enig. Fler idisslare på jorden = större buffert av metan i atmosfären = klimatförändringar. När vi människor blir fler på planeten behöver vi hitta alternativ till den näring och det protein som idag kommer från animalier. Antalet idisslare kan inte öka i motsvarande takt som vi människor, då får vi problem. En minskad konsumtion av rött kött har också positiva effekter för hälsan. Att den större delen av köttproduktionen idag sker i industriform där djur inte får utlopp för naturliga beteenden är en annan aspekt.

Att stärka en uppfattning om att kol nog kan bindas i mark och att en hög köttproduktion och konsumtion därför är gångbar är problematiskt. Många verkar i dessa dagar söka efter halmstrån som kan tillåta en att inte ändra på gamla vanor. Ja, klimatet går sönder, men jag kan väl i alla fall få äta massor av kött med gott samvete? En övertro på kolinlagring i betesmark för att berättiga en hög köttkonsumtion slår helt enkelt fel. Elin Röös, forskare i matens miljöpåverkan på SLU och Maria Nordborg, fd doktorand inom hållbar biomassaproduktion på Chalmers, förklarar det mycket bättre än jag och konstaterar i en replik (15/8) att:

”Det finns inga studier, gamla eller nya, som stöder påståendet att svenska naturbetesmarker generellt sett kan lagra in så mycket kol att det kan kompensera för idisslarnas metangasutsläpp.”

Elin Röös & Maria Nordborg

Jag representerar en djurhållning som jag kan stå upp för känslomässigt. Där djur får utlopp för naturliga beteenden, slipper stress, skapar samhällsnytta, och blir till näringsrika livsmedel. Jag står lika mycket upp för att köttkonsumtionen måste minska, för planetens, människans och djurens skull. Förändringar i konsumtion av kött, särskilt hos unga, talar väl för det – en omställning pågår nu. På vår gård gör odling av mer vegetabilier och proteingrödor att vi kan försörja tre gånger så många människor med mat, dessutom med halverad klimatpåverkan per kalori, bara efter ett års omställning.

Vurmandet för en ”naturlig” betesbaserad köttproduktion som på alla sätt ska rädda planeten och klimatet byggs upp som en religion, och blir i vissa grupperingar lika onyanserad som när en vegansk diet målas upp som lösningen för alla. Hållbarhet är inte enkelt, särskilt när det kommer till mat. Säkert är dock att en minskad produktion och konsumtion av kött hör till framtiden.

Adam Arnesson

Ekobonde och planetskötare på Jannelunds Gård