Skip to content

Änglamarks ärtstubbar

År 2019 lanserades ett spännande samarbete mellan oss på Jannelund, Emil och Therese Olsson på Slätte Gård, Coop Änglamark och Food for progress. Svenska, lokala, ekologiska, veganska ärtstubbar och ärtnuggets.

Ur Coops pressmeddelande:

Nu tar ärtan Ingrid plats i Änglamarksfamiljen. I samarbete med de två lantbrukarna Adam Arnesson på Jannelunds Gård och Emil Olsson från Slätte Gård i Västergötland har Coop och Food for Progress tagit fram två varianter av härligt goda ärtpuckar som är både KRAV-märkta och veganska.

Allt började med initiativet ”Framtidens Protein”, där Coop lyfte fram baljväxter som en viktig ingrediens i ett proteinskifte mot mer växtbaserad mat. I filmen medverkade Adam Arnesson och visade upp sin odling av bönor. Det föll sig sedan naturligt att gå från ord till bord.

– Framtidens mat är till stor del växtbaserad och därför måste vi producera proteingrödor även i Sverige. Gula ärter odlas redan mycket i Sverige och klarar ekologisk odling men används mest som djurfoder. Vi beslöt att satsa på den gula ärtan som livsmedel, säger Adam Arnesson.

Med på tåget kom även lantbrukaren Emil Olsson på Slätte Gård i Västergötland och livsmedelsföretaget Food for Progress, specialiserat på växtbaserad mat. Tillsammans med Coops avdelning för egna varumärken utvecklades sedan de två färdiga Änglamarksprodukterna: ärtstubbar med sötsyrlig picklad dill, och färgsprakande ärtnuggets där de svenska ärtorna möter Indien i en kryddig tandoorimix.

– Det är unikt att vi jobbar med både lantbrukare och producent på det här sättet. Det är ett helt nytt arbetssätt som verkligen ger mersmak och ligger precis i linje med vad vi vill att Änglamark ska stå för, säger Åsa Wickholm, chef för egna varumärken på Coop.

En viktig del i utvecklingen var att välja rätt sorts ärta. Efter ett antal provsmakningar föll valet på ärtan Ingrid. Produktionen sker i Stora Levene, ett litet samhälle i Västergötland, där livsmedelsproduktion varit viktig del regionen sedan 1960-talet.

– Food for Progress syfte är att skapa förändring. Ärtan Ingrid är ett tydligt exempel på hur kraftfullt det blir när handel, förädlingsled och lantbrukare verkligen gör saker tillsammans, säger Jonas Borg, Head of Private Label på Food for Progress.

Änglamark Ärtstubbar picklad dill och Ärtnuggets Tandoori säljs frysta i 300 grams förpackningar och finns i alla Coopbutiker och på Coop.se. Cirkapris för en förpackning är 24.95 kr.

gris

Ett vanligt grisliv är inte svinkul

Var är grisproducenternas protester mot den plågsamma slakten?

Att svensk djurskyddslagstiftning är världens strängaste och bästa i världen får man som konsument ofta inpräntat i marknadsföring från svensk köttindustri och branschorganisationer. Att något är bättre än något annat behöver inte betyda att det är bra. När ett djur är kött från dag ett, vad gör då litet ångest på slutet?

Veterinärstudenten Felicia Hogrell skriver i Expressen Debatt (7/10) om hur slaktmetoden för grisar ser ut, och hur chockerande det är att se med egna ögon. För gris är idag avlivning med koldioxid, det vill säga gasning där djuren sänks ned i ett schakt, den vanligaste bedövningsmetoden – som sedan följs med avblodning som är själva avlivningen. I branschen och bland andra insatta är det ingen nyhet att verkligheten ser ut så, inte heller att det medför ett plågsamt och ångestfyllt avslut på grisarnas liv. Forskning från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) visar att det är en ångestframkallande metod som gör att grisarna försöker få luft genom att klättra på varandra, ibland skrika. Koldioxidhalten på 90 procent bränner i grisarnas halsar. Att reagera på detta väljer Jordbruksverkets företrädare i sin replik (13/10) att kalla ”starka känslor”. Jordbruksverket hade kunnat svara att man är medveten om problemen med avlivningsmetoden, att det behövs mer pengar till forskning för att förändra. Istället levererar myndigheten ett svar som om det var skrivet av grisindustrin själv.

Starka känslor är något som borde finnas hos grisuppfödarna. Hur kan man acceptera att ens grisar avlivas på ett sätt som skapar ångest hos djuren? Som djurägare har jag svårt att förstå det. Svenska grisproducenter lyfter som tidigare sagt ofta ”världens bästa djurskyddslag” som argument för att köpa svenskt kött. Samtidigt lastar man iväg sina grisar på lastbil till en säker ångestfylld slakt. Hur hänger det ihop?

Djuren får inte utlopp för sina naturliga beteenden, där att böka i jord kanske är det mest väsentliga.

Svaret ligger kanske i att det inte spelar så stor roll. Ett grisliv är inte svinkul, som Hogrell uttrycker det. Sex månader på betonggolv innan slakt, kultingarna får mindre än en månad med sin mamma. Suggorna föder minst två kullar per år och klarar inte av att leva många år på grund av intensiteten. Djuren får inte utlopp för sina naturliga beteenden, där att böka i jord kanske är det mest väsentliga. Rationalitet och kostnadsminimering styr uppfödningen. Jag själv ser dagligen mina linderödsgrisar borra trynet ner i jorden och njuta, det är en fröjd att se. När grisar får möjligheten att faktiskt vara grisar fascinerar de. Den industriella och anonymiserade produktionen av griskött har hamnat så långt ifrån det respektfulla och etiska att det är svårt att se en omställning till en rättfärdig tillvaro för grisarna. Men det finns alternativ, småskaliga uppfödare som låter grisarna böka i jord och som använder bättre avlivningsmetoder. Köp kött direkt från dem eller välj vegetariska alternativ.

Att välja bort industrikött från djur som slaktas med ångest är enkelt, men tillsammans måste vi också sätta press på politik, lagstiftning och uppenbarligen Jordbruksverket. Är det acceptabelt för oss som samhälle att 2,5 miljoner grisar avlivas årligen i Sverige med en metod som orsakar ångest? Är världens bästa djurskyddslag inte värd mer än så här?

Adam Arnesson, ekobonde på Jannelunds Gård, Örebro

Vårmarknad

Vi bjuder in till traditionsenlig vårmarknad på Jannelunds Gård, lördagen den 25 maj kl. 10-14!

I butiken finns färskt lammkött, fryst fläsk- och nötkött, och massor av korv. Runt lunchtid grillar vi även korv till försäljning.

LOKAL ekologiskt surdegsbröd är på plats med fantastiskt bröd, mjöl, öl och dryck.
Cajsa Wargs Trädgård med plantor av tomat, paprika, chili, persilja. Ramslökssalt och rabarber och kanske något mer!
Solkraft i Viby AB visar upp vår nyinstallerade solcellsanläggning och pratar solkraft med er besökare.

Djur finns såklart att titta på, och kanske att klappa.

Mer information tillkommer.

Välkomna hit hälsar vi på Jannelund!

Till blivande lantmästare

Publicerad som krönika i Land Lantbruk 5/3 2014

Idag skriver jag min sista tentamen som lantmästare, i Uppsala. Tre omvälvande år börjar gå mot sitt slut. Av flera skäl valde jag att läsa mitt tredje och sista år vid SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) Ultuna istället för vid Alnarp. Det största skälet var den omtalade insparksveckan, vars efterverkan hängde kvar i periferin under mina två år vid Alnarp. Jag upplevde veckan och kommande aktiviteter under det första året som pennalistiska, homofobiska och sexistiska. Det är något jag har varit öppen med hela tiden.

Mitt år vid SLU Ultuna har varit mycket givande, dels för att få perspektiv på det hela, men också för att utmana mig själv och pröva mina kunskaper på annan ort. Det är något jag rekommenderar alla lantmästarstudenter att göra. Man kan kanske tro att jag är emot allt som har med lantmästarkåren att göra efter att ha läst föregående stycke, men så är det inte. Grundidéerna bakom lantmästarkåren och dess traditioner är bra, men något hade gått fel när jag läste vid Alnarp. Att alla hjälper alla och bryr sig om varandra är en mycket bra grundtanke. Särskilt när många flyttar långt för att börja utbildningen och kanske känner sig ensamma. Den sammanhållning och gruppkänsla som skapas i klasserna är bra. Men det kan gå väldigt fel om grundtanken om varför glöms bort.

Lantmästarprogrammet är en grundbult i lantbrukssverige. Jag vet att ett stort förändringsarbete satts i rullning, särskilt gällande insparksveckan och att SLU uppmärksammat problemen som funnits inom kåren. Det är otroligt viktigt att nuvarande och kommande studenter tar vara på detta. Glöm inte bort varför ni börjat läsa på universitetet. Ärtsoppa och snaps på torsdagar kan vara riktigt roligt, så länge fler än fem studenter deltar vid föreläsningen dagen efter. Kåraktiviteterna och insparksveckan kan vara roliga, så länge de välkomnar de nya studenterna och visar att det hela handlar om omtanke snarare än ett pennalistiskt maktspel.

Det är dagens studenter som bygger upp framtidens lantmästarprogram. Se till att det blir ett varumärke som symboliseras av kunskap, tillförlitlighet och omtanke. Det är ett varumärke som jag står för idag när jag skriver min sista tentamen iförd min lantmästarkostym.

Adam Arnesson, lantmästare, tidigare lantmästarstudent

Gemenskapens Pris

Publicerad som krönika i Skånska Dagbladet 20/8 2013

För ungefär två år sedan satt jag i en liten tejpad ruta på ett golv tillsammans med 50 andra förstaårsstudenter vid Lantmästarprogrammet i Alnarp, omringade av äldre studenter i blazers. Klockan var väl runt 4 på natten och jag hade inte fått något annat än dextrosol och vatten sen klockan 17 den dagen. Medan andra kallades upp till ”förhör”, för att till exempel ha varit lösaktiga under gymnasiet, komponerade jag själv en lugnande låt i mitt huvud; för att inte lägga mig ned av utmattning.

Nej, det är inte bara i mediekända Lundsberg och Sigtuna som pennalism och förnedrande aktiviteter äger rum. Under den kvällen undrade jag om jag var dum, inte fattade det roliga i allt, kanske borde jag skratta åt allt? Men nej, så var det inte. Den kvällen, följande vecka och två år avbyttes den ena homofobiska, sexistiska eller pennalistiska situationen av den andra. Mina värderingar eller principer gör det inte möjligt att acceptera sådant, och jag är glad att de stått fast vid det under de här åren.

Som ny student vid en ny ort är man otroligt beroende av att känna sig hemma i en grupp, att vara en del av något. Man kanske flyttat hemifrån för första gången, känner ingen och är helt borttappad. Att säga ifrån eller inte lyda en auktoritet kan vara det svåraste av allt, särskilt när man är ensam och utan stöd. Den rädslan och avsaknaden av en tillhörighet gör nog att de flesta accepterar mycket för att inte bli utstötta ur en gemensamhet. Jag vet inte vilken typ av tillfredsställelse det skänker äldre studenter att utnyttja detta genom manipulation och pennalism, det är oförståeligt för mig. Uppskattar man att se rädsla i människors ögon, eller får man för första gången smaka på makt, att ha möjligheten att straffa någon som inte lyder en? För mig är det sjukt och osmakligt.

Jag har funderat mycket över drifterna som får människor att bete sig på det här viset, men inte riktigt nått till en slutsats. Men det är klart, har man en gång accepterat att behandlas dåligt, utsättas för pennalism, sexism eller homofobism kanske man får svårare för att ta avstånd. Vem är man då? Någon som frångått moral, principer och medmänsklighet. Det har blivit en identitet, en identitet som grundas i en gemenskap. Utan gemenskapen är man värdelös och klarar inget. Att försvinna ur gemenskapen skulle döda en identitet. Det är den enda förklaringen jag kan finna. Att upptäcka att ens handlingar och ageranden under flera års tid varit pennalistiska eller på annat sätt elaka, innebär att förkasta hela sin personlighet.

När ”förhören” avbröts för paus beordrades alla att upprepande hoppa upp och ned, något som är jobbigt efter att inte ha ätit något sen lunch. Under tiden sjöngs en ramsa ”går inte, går inte, passar perfekt”, detta till rörelserna av två fingrar mot varandra, två cirklar och till sist ett finger och en cirkel. Passar perfekt. Det räcker att en person vid den stunden, bestämde sig för att aldrig våga vara sig själv, för att ett liv ska bli förstört. Ett liv ska inte få förstöras den första dagen på universitetet. Det är oacceptabelt och jag vill inte tänka på hur många liv som förstörts tidigare år, det året eller på andra platser.

Hat mot folkgrupper, kvinnor eller homosexuella börjar någonstans, ibland i situationer som kan tyckas vara harmlösa eller obetydliga. Att reagera och bekämpa allt sådant är det enda jag som enskild människa kan göra. Att våga stå upp mot små, obetydliga saker som sedan bygger upp en skadlig struktur.

Adam Arnesson, lantmästare, tidigare lantmästarstudent

Skördemarknad

Söndagen den 30:e september bjuder vi in till skördemarknad på Jannelunds Gård

Alla grönsaker och rotfrukter ska upp ur jorden och matförråden ska fyllas för vintern. I butiken har vi våra egna ekologiska grönsaker, färskt lammkött, korv, rökt lamm m.m. Runt lunchtid tänder vi grillen så att en enklare lunch finns att avnjuta.

Grisar, lamm, höns och kor finns att titta på.

LOKAL ekologiskt surdegsbröd, Cajsa Wargs Trädgård, Maria Holmberg med honung från Mullhyttan finns också på plats. Vi fyller på med några fler efter hand.

Varmt välkomna till Jannelunds Gård och en förhoppningsvis fin höstdag!

Restaurang MULL

I sommar öppnar vi en gårdsrestaurang tillsammans med vår favoritkock Anders Johnsson – Restaurang MULL. Alla råvaror från gården, sju rätter, 12 gäster varje kväll, på en fin plats på gården.

Vi tror på unika kvällar med råvarorna i fokus, men framförallt en bra stämning i gårdsmiljö och mat lagad av den bästa kock jag känner. Passionen och kärleken till maten och allt som ligger bakom är stark både hos Anders som kock, och mig som bonde. Det som knyter samman allt är faktiskt jorden, eller mullen. Vi kommer att bjuda på något extra!

De första kvällarna blir uppvärmning för Anders som tävlar i årets kock några dagar senare, så kanske blir det en middag av Sveriges bästa kock som det bjuds på – vi får se.

DATUM: 16+17 juni och 21+22 juli, 12 platser varje kväll, 1200:-/person.

Platserna blev fullbokade inom en vecka, men i skrivande stund finns återbud den 17 juni, 4 platser och den 21 juli, 2 platser.

 

Ring eller maila på 070-6235900, adam@jannelundsgard.se för tillgång på platser eller reservlista.

 

Bästa sommarhälsningar

Adam

Vårmarknad

Vårmarknad på Jannelunds Gård!

Vi bjuder in till en förhoppningsvis vacker vårdag på gården. I butiken har vi färskt lammkött och färskt fläsk. Den här dagen med 20 % rabatt på hela sortimentet av fläsk. Vid lunchtid finns mat att köpa, tillagad på gårdens råvaror – mer information om detta följer när vi närmar oss.

I närheten finns grisar, får, kor och höns att titta på.

På plats finns även dessa lokala mathantverkare: LOKAL ekologiskt surdegsbröd, ÄKTA ÖL, Kimchifabriken och Cajsa Wargs Trädgård med fina plantor till försäljning.

Vi på gården önskar varmt välkomna!

 

Lördag den 26 maj, kl. 10-14

Köttets lustar

Jag är tvungen att fatta ett beslut. Jag ska äta vegetariskt när jag inte kan välja kött från Jannelund eller motsvarande.

Karl Ludwig Schweisfurth tog en gång i tiden samma beslut, då han drev Europas största slakt- och charkföretag. Efter att han började ifrågasätta den industriella tillverkningen och de högpresterande djuren valde han att starta det som idag är Herrmannsdorfer, en gård i tyska Bayern som tillverkar livsmedel av högsta kvalitet i samklang med natur och med största respekt för djuren. I ett föredrag hos Eldrimner (Nationellt resurscentrum för mathantverk) berättade han om hur han under ett besök hos en grisfabrikant mötte ögonen hos en gris som anklagande frågade: Vad gör ni med oss? Karl Ludwig åkte hem, släppte ut djuren och bytte filosofi. Det befintliga industriella systemet är trasigt, säger han idag. Men det finns en rörelse, människor som vägrar äta köttet från sådana djur som lever innanför fyra betongväggar. Idag finns det ingen som kan säga ”Jag visste inte om det”. Det är särskilt aktuellt i dessa dagar med Henrik Schyfferts program Köttets lustar, där man svart på vitt får se hur både produktionen och den ångestfyllda slakten går till. Det är vad som ligger bakom den billiga skinkan, och det är grisen som betalar det låga (höga) priset.

Visst går det att föda upp djur på ett respektfullt sätt. Det finns många som gör det idag och förhåller sig till att djuren är levande och kännande, att de har behov som måste få komma ut för att de ska kunna må bra.  Själva dödandet är svårare, vad ger människan rätt att döda en levande varelse för köttets skull? Man kan såklart välja att avstå kött, det respekterar jag i högsta grad. En annan väg som jag och andra etiska djuruppfödare valt är den där man erkänner för sig själv att död är en del av livet. Oavsett vad vi människor gör på den här planeten orsakar vi död: av insekter, fågelarter, ekosystem, kanske varelser som vi inte ens känner till. Vi kan välja att förhålla oss till denna död och göra vårt bästa för att minimera skadan vi orsakar, eller blunda för allt och separera oss själva från naturen. Problemet vid det senare alternativet är att vår framfart fortsätter att orsaka död, trots att vi blundar och moraliskt friskriver oss ifrån det genom att avstå kött. Alltså, en bondes uppgift är att ta ansvar för djurens välmående, att se till att glädjen får synas i deras ögon, och att se till att det sista skeendet i djurets liv sker utan stress och ångest. Kan jag äta den sortens kött några gånger i veckan gör jag det med stolthet och vördnad för det som en gång varit ett levnadsglatt djur.

Att vara bonde har i industrijordbruket reducerats till att vara en producent eller mer rakt uttryckt: en fabrikant, där målet är att producera så många grisar som möjligt så billigt som möjligt. Att sedan djuren förgås av sin saknad efter något de aldrig fått uppleva – känslan av färsk jord mot sitt tryne, är en förlust man vägt mot ekonomisk lönsamhet. Det finns ingen jord på betonggolv. Strukturomvandlingen som lett fram till detta har styrts av politiska beslut och marknadskrafter, som Ann-Helen Meyer von Bremen så väl uttryckte i det andra programmet av Köttets lustar. Moraliska och etiska värden har fått stå tillbaka för ekonomiska värden och det är den sanningen vi möts av i blicken hos grisen som anklagande ser på oss.

Man kan välja bort eller minska sin köttkonsumtion av många anledningar, av klimatskäl, känslomässiga, etiska, moraliska, rationella skäl. Att välja att äta eller inte äta kött är ett individuellt beslut. Något som däremot borde uppgå i vår gemensamma moral som ligger till grund för vårt framtida samhälle, är att det inte anstår oss att behandla djur som maskiner. Det anstår oss inte att låta grisar klättra på varandra i ett gas-schakt under sina sista levnadsminuter. Det anstår oss inte att beröva en gris rätten att känna jord mot sitt tryne. Det anstår oss inte att blunda för att detta sker när vi väljer det billiga köttet i affären.

Alla har vi ett val: bönder, politiker, handlare och konsumenter. Ingen kan längre säga att man inget visste.

Adam Arnesson

Rosenbergpriset

Vi har fått ta emot Rosenbergpriset får våra generationsöverskridande insatser för biologisk mångfald. Stort tack till Stiftelsen Erik Rosenbergs naturvårdsfond!

Vilken ära att att få ta emot Rosenbergpriset 2017 för vårt utvecklande av det odlade kulturarvet och värnandet av biologisk mångfald. Det här priset är till farmor och farfar, mamma och pappa och alla som tidigare tagit hand om det som just nu är vår vackra plats. Det är ju det bondeyrket handlar om, att de som finns här efter oss ska kunna se, uppskatta och leva i det som vi njuter av idag.
På bilden syns Stenskvättor, vackert tecknade av Staffan Ullström som också fick ta emot pris i år. Stenskvättor har vi sett här, men fågeln har det i övrigt tufft i jordbrukslandskapet med mindre insekter att äta och färre stenar och stenmurar, som tagits bort. Priset är också till stenskvättan!

Om Erik Rosenberg från Wikipedia:

Rosenberg kan kallas ”den svenska fältornitologins fader” och mer än någon annan har han bidragit till att popularisera ”fågelskådandet” – han sägs vara upphovet till just detta ord – och sprida kännedom om fåglarna och deras liv, leverne och funktion i det ekologiska systemet.