Skip to content

Grön advent på er!

Obs: lammet på bilden har inget med texten att göra.

I fredags var det Black Friday, och oavsett om man är en köttälskande kapitalist eller en vegansk vänsterextremist, det finns bara de två alternativen, så står konsumtion i fokus.

Konsumtion, handel och kapitalism definierar samhället i dag och har gjort det under en tid, det är i mångt och mycket vad som har byggt upp välståndet i vår del av världen. Andra sidan av myntet är den ohållbara konsumtion som utsätter vår planet för stora förändringar. En av de största artutrotningarna, klimatförändringar, hård press på ekosystem, ja allt det där känner vi till. Lika väl känner vi till hur vår konsumtion och våra vardagliga val äger makten att skapa förändring. Det är också vad de flesta politiker förlitar sig på, att välinformerade konsumtionsval automatiskt ska leda till en mer hållbar värld. En vanligt återkommande skiljelinje är den mellan individens förändring av sina val och kravet på att någon form av reglering behövs för att åstadkomma förändring. Om planeten kunde tala skulle den förmodligen säga att det vore välkommet med en snabbare förändring. Trots all tillgänglig information och alla möjligheter att göra bra val, är det väldigt få som använder sin makt.

Ta rökförbudet på restauranger som exempel, något som infördes för inte särskilt länge sedan men idag är fullständig norm och accepterat. Många människor tycker med rätt att stat och politik inte ska blanda sig in i individens fria val. Men kanske är vi mer benägna att acceptera politisk reglering och förbud i vissa sammanhang, som har att göra med hälsa, miljö och planetens överlevnad. Det känns faktiskt hoppingivande. Liknande resonemang kan föras om den höga köttkonsumtionen, som bevisligen är ekologiskt ohållbar. En nysläppt avhandling vid Södertörns Högskola, A Beef with Meat, konstaterar att vissa konsumenter efterfrågar ett större politiskt ansvar, någon form av prisreglering, eller bara en föregångare i den offentliga verksamheten.

Låt oss inte glömma en sak. Black Friday handlar inte bara om dig som konsument och dina val. Det handlar också om försäljaren och dennes val. Du kan mycket väl välja att inte köpa kött från en plågad gris som pumpats full med antibiotika. Samma val har butiksägaren. Det står ju faktiskt Coop, Ica eller Axfood helt fritt att sluta sälja den typ av produkter som är ett hot mot människors, djurs och planetens hälsa, eller hur? Konsumentmakt handlar inte bara om valet mellan produkter, det kan också innebära att sätta en press på dem som upprätthåller den ohållbara konsumtionen. Tänk en butikskedja som bara sålde sådant som ägarna själva skulle vilja ge till sina barn, och som helt enkelt tog bort det allra sämsta alternativet. En butik där det inte ens är möjligt att stödja antibiotikaresistenta bakterier och djurplågeri. I Stockholm blommar butikskedjan Paradiset ut, som gör just detta, med ambitionen om att spridas till hela Sverige. Det är välkommet att fler får möjlighet att stödja den som rakryggat tar ställning och skapar förutsättningarna till hållbar konsumtion. Med det sagt, fortsatt trevlig grön advent!

Adam Arnesson

Publicerades i Skånska Dagbladet 2016-11-26

Nominerad till Änglamarkspriset!

”Med sitt mycket personliga, vassa och humoristiska tilltal har Adam i dag tusentals följare och har blivit en viktig förebild och en röst att räkna med när det gäller hållbart jordbruk.”

Jag är så himla stolt över att vara en av fyra som har chansen att vinna årets Änglamarkspris. Temat för året är hållbar mat, det vill säga; ekologisk, lokal, miljöanpassad och hälsosam mat som är bra för din kropp men även för planeten. Priset instiftades 2002 av Coop tillsammans med Hasse Alfredson och familjerna Taube och Danielsson som en hyllning till naturen och planetens fortsatta positiva utveckling – och firar alltså 15 år i år.

Läs mer och rösta!

Varför ska jag få det här priset då? Som jag tror att vi alla tvivlar på oss själva ibland, tvivlar även jag på vad det är jag håller på med. Jag jobbar enormt mycket på och runt gården. Med allt från att köra traktor, förlösa lamm, till försäljning, ekonomi och varumärkesbyggande. Det innebär att bära ett ansvar dygnet runt, för liv, för ett företag och för vår planet. Det gör ofta att jag får prioritera bort saker som de flesta människor uppskattar, som att umgås med vänner, eller att resa. Men det där spelar liksom ingen roll. Det är mycket få förunnat att få jobba med något där man varje dag kan se hur det man gör, faktiskt gör världen lite bättre. Så ser jag på mitt arbete på gården. Varje humla som jag gynnar genom mitt ansvar för jorden – är en tjänst för planeten. Det skänker en otrolig glädje att se hur min skötsel av landskapet, skapar så mycket vackert som gör människor glada. Det vill jag fullt hänge mig till, och där finns min energi, men jag vill också kunna dela allt det vackra med fler människor. Sen får man ibland se till att kasta sig iväg till Köpenhamn och dricka shots med goda vänner. Herregud, man kan inte vara en ansvarsfull planetskötare hela tiden.

Den stereotypa bonden

Jag har aldrig sett mig själv som en typisk bonde. Jag har ingen rutig skjorta, jag är ingen sur gubbe. Jag har läst nästan allt som Strindberg har skrivit, tycker om champagne, opera och teater. Jag älskar att röra mig över de gränser som finns i vårt samhälle. Det finns inget roligare än att presentera sig som bonde på en fest bland PR-konsulter och mediemän. Frågor som antyder att man varken vet vad får äter eller att man måste mata dem varje dag garanterar att man som bonde kan underhålla länge. Bonden har blivit säsongens accessoar, men har också fått ikläda sig några nidbilder. En är den sura gubben med rutig skjorta, en annan är den kärlekskranka bonden i Bonde söker fru som bara fnissar när hen försöker prata med det motsatta könet. Det behövs nyanser här, var är alla framtidsbönder?

En planetskötare

Jag menar att bönder i högre grad måste betrakta sig som planetskötare. Som en som bär ett ansvar för den jord vi brukar, och för alla vilda växter och djur som finns på de markerna. Det är ingen gammal verksamhet som ska förvaltas på samma sätt som den gjorts i generationer. Det som ska förvaltas är de ekosystemtjänster som hela mänskligheten är beroende av. En planetskötande bonde producerar i huvudsak saker som pollinering, biologisk mångfald och kolinlagring – det behöver vara vårt fokus, och det är vad människor behöver uppskatta mer när man gör sina val i livsmedelsbutikerna. Biologisk mångfald kostar, men så är det också den finaste investering man kan göra, och man gör det genom att njuta av god, hållbar mat. Så blir vi planetskötare tillsammans.

Vi äter oss till en hållbar värld

Jag vill att fler ska våga bli planetskötare. Jag vill skapa framtidens hållbara lantbruk. Vad sägs om att utgå från något som vi alla har en inneboende kärlek till – maten? Genom glädje, kärlek och planetskötande kan vi äta oss till en bättre värld.

Om jag kan inspirera dig som läser det här på något sätt, få dig att tänka en ny hållbar tanke, eller reflektera över vilken sorts nytta en planetskötare gör – har vi kommit en bit på väg. Jag har lyckats om du känner att du vill vara en planetskötare tillsammans med mig. Om du till råga på allt vill bli bonde tycker jag att vi ska fira med bubbel. Jag hoppas att du tycker att det är värt en röst, och att vi sedan kan enas i en stark gemensam röst, för planeten.

Guilty - of saving the planet / foto: Bianca Brandon-Cox

Guilty – of saving the planet / foto: Bianca Brandon-Cox