Skip to content

Vetenskapens Värld om GMO

I Vetenskapens Värld som sändes den 30 oktober i SVT 2 var en stor del av inslaget inspelat här på gården, med intervju med mig angående genmodifierade grödor. Ett nyanserat program, och riktigt fina bilder härifrån.

 

Jag försöker i programmet ge min bild av GMO, som handlar om att i princip inte vara emot tekniken men ifrågasätta hur den används. Jag skulle i dagsläget inte odla en GMO-gröda på min mark som jag ansvarar för. För det första ser jag inget behov. Vi arbetar med växtföljd och en mängd olika grödor, sorter och djur för att få allt att funka – behovet finns inte här.

För det andra finns uppenbara risker med spridning till vilda släktingar och påverkan på ekosystem långt bortom vår uppfattning. Jag ser inte den försiktigheten som vetenskapsfientlig utan som just en mycket viktig försiktighetsprincip.

För det tredje, hur GMO-tekniken används styrs idag av ekonomiska intressen hos ett fåtal företag som inte ägnar en tanke åt långsiktig hållbarhet, förlust av biologisk mångfald eller livsviktiga ekosystem. Det är farligt.

GMO-grödorna som används idag förutsätter dessutom användning av bekämpningsmedel och konstgödning, och binder alltså lantbruken till detta. Skapar då GMO-tekniken bättre lönsamhet hos lantbruksföretag? Gillar man pågående storleksrationalisering med färre lantbruk och enorma monokulturer, ja kanske. Skulle tekniken kunna vara användbar om andra krafter styrde hur den används och var den används? Ja kanske. De dåliga exemplen dominerar dessvärre idag med stor negativ påverkan på biologisk mångfald och lantbrukares sociala och ekonomiska situation.

Här kan programmet ses i efterhand: Vetenskapens Värld, Mat och genteknik

Afrikas mat(R)evolution

I år orsakar väderfenomenet El niño extrem torka i östra och södra Afrika. Enligt FN:s livsmedelsprogram WFP hotas 49 miljoner människor av svält. Väder går inte att påverka, men matförsörjning går att påverka, och det är tydligt att Afrikas länder står inför stora förändringar vad gäller mat- och jordbrukssystem. Många små jordbruk behöver kanske bli något färre men mycket mer effektiva och hållbara. Detta måste ske utan att makten över jorden och maten flyttas från befolkningen och läggs i internationella intressen, samt utan sociala eller miljörelaterade katastrofer.

Jag läste ett blogginlägg av den moderata Europaparlamentarikern Christofer Fjellner, som menar att vi inte får neka Afrika det moderna jordbrukets frälsning. I Fjellners värld är allt mycket enkelt och han konstaterar att den rika världens modernisering av jordbruket är den enda rätta, även för Afrikas länder. Att den har lett till globala miljöproblem eller att länder som Sverige numer importerar större delen av sina livsmedel verkar även det vara rätt, och modernt.

På ena sidan ett par kvadratiska fält som väl rutats in av vägar, på den andra små gårdar med träd, människor, olika grödor, boningshus.

Stockholm Resilience Center gästades nyligen av fotoutställningen The Food (R)evolution Exhibition, som gör avstamp i Afrika och särskilt Sydafrika, med syftet att väcka frågeställningar kring den transformation som världens matsystem genomgår. En bild på ett landskap utanför Maputo, Moçambique, fångade mitt intresse särskilt.  På ena sidan ett par kvadratiska fält som väl rutats in av vägar, på den andra små gårdar med träd, människor, olika grödor, boningshus. På ett av de fyrkantiga fälten där det idag bara finns en plantage skulle det kanske få plats fyra eller fem gårdar. Tanken far iväg till Sveriges omvandling, när jordbruksmark tvångsinlöstes av staten för att skapa stora rationella enheter. Jordbrukarna som hade för små, orationella gårdar fick flytta till betongen och ta ett industrijobb. Med den pågående industrialiseringen och blomstrande industrin fanns det mängder av sådana jobb. Fick människor det bättre? Kanske de som inrättade sig i det system som var framtiden, det moderna. I dagens Afrika bör man vid en sådan transformation fråga sig om de där industrijobben kommer att finnas, när jordbruket har omformats till det som av den rika världen sägs vara framtiden och det moderna.

Svaret på vad som vore bäst för Afrikas nya matsystem ligger säkerligen någonstans mittemellan de skarpa kontrasterna i Moçambiques landskap. Om några gårdar slås samman kommer kunskapsnivån att höjas och det blir lättare att utnyttja de resurser som finns på ett mer effektivt och hållbart sätt. Om gårdarna däremot slås samman till enorma enheter med internationella ägare, försvinner det mänskliga ansvaret över marken som brukas. Makten över maten flyttas ifrån dem som odlar den.

I Afrika finns en chans att undvika de snedsteg som vi gjorde, där biologisk mångfald, människors hälsa och ekosystem blev lidande av stora monokulturer och överanvändning av bekämpningsmedel.

Så var finns vår moraliska rätt att tänka och engagera oss i Afrikas framtid? Afrikas 55 länder finns på exakt samma planet som vi lever på. Det är exakt samma värld, och nog bär vi ett ansvar för att dela med oss av de lärdomar vi fått på vägen. I Afrika finns en chans att undvika de snedsteg som vi gjorde, där biologisk mångfald, människors hälsa och ekosystem blev lidande av stora monokulturer och överanvändning av bekämpningsmedel. Det är att ta ansvar för planeten, och ett socialt ansvar för människorna vi delar planeten med. Kanske kan även vi lära oss något av Afrikas transformation.

Adam Arnesson

Publicerad i Skånska Dagbladet 2016-06-11

Kossans klimatroll

62 procent av människans utsläpp av växthusgaser kommer från fossila källor. 5,4 procent kommer från idisslarnas foderomsättning (ko- och fårrapar). Totalt står djurproduktionen för 14,5 procent av alla utsläpp av växthusgaser. Inget talar så tydligt som statistik, men få faktagrunder kan vinklas så som statistik. Av allt metan som släpps ut i atmosfären står mänskliga aktiviteter för ungefär hälften av de totala. Metanutsläppen från idisslare står för 13,1 procent, medan avgången från våtmarker står för 32 procent.

Siffrorna som används här ovan är hämtade från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), samt FN:s klimatpanel (IPCC), och presenterades nyligen tillsammans i tidningen Ekologiskt Lantbruk.

Metan är en allvarlig växthusgas eftersom den tar god tid på sig att brytas ned i atmosfären – i snitt 12 år. Jämfört med koldioxid över en period av 20 år, är värmetillförseln som orsakas av metan 84 gånger högre. Matematiken är ganska enkel: fler idisslande djur som släpper ifrån sig metan leder till en högre buffert av metan i atmosfären. Av den här anledningen blir idisslandets utsläpp av metan en siffra som spelar stor roll trots sin relativt lilla andel. År 1900 fanns 450 miljoner nötdjur, år 2013 fanns 1, 47 miljarder; även det enligt FAO.

Nästa steg blir problematiskt. Vi kan nämligen inte bara beakta idisslarnas klimatpåverkan, utan måste även väga in aspekter som biologisk mångfald, etik, ekosystemtjänster och kulturlandskap. Ett par kor som betar skånska naturbetesmarker bidrar alltså till andra saker som metanutsläppet behöver ställas i relation till. På granngården där ett gäng tjurar står innanför betongväggar hela sitt liv, bidrar deras liv inte till mer än att bli kött. Utanför odlas monokulturer av spannmål till foder, vilket inte särskilt bidrar till biologisk mångfald, och tjurarnas liv är med hög sannolikhet ganska tråkigt.

För klimatet finns inte alternativet att fortsätta som förut. Alla måste förändra sin livsstil och ett minskat ätande av kött och mejeriprodukter är en självklar del, men vi måste lära oss att hålla fler tankar i huvudet samtidigt.

Adam Arnesson

Publicerad i Skånska Dagbladet 2016-05-20