Skip to content

Vetenskapens Värld om GMO

I Vetenskapens Värld som sändes den 30 oktober i SVT 2 var en stor del av inslaget inspelat här på gården, med intervju med mig angående genmodifierade grödor. Ett nyanserat program, och riktigt fina bilder härifrån.

 

Jag försöker i programmet ge min bild av GMO, som handlar om att i princip inte vara emot tekniken men ifrågasätta hur den används. Jag skulle i dagsläget inte odla en GMO-gröda på min mark som jag ansvarar för. För det första ser jag inget behov. Vi arbetar med växtföljd och en mängd olika grödor, sorter och djur för att få allt att funka – behovet finns inte här.

För det andra finns uppenbara risker med spridning till vilda släktingar och påverkan på ekosystem långt bortom vår uppfattning. Jag ser inte den försiktigheten som vetenskapsfientlig utan som just en mycket viktig försiktighetsprincip.

För det tredje, hur GMO-tekniken används styrs idag av ekonomiska intressen hos ett fåtal företag som inte ägnar en tanke åt långsiktig hållbarhet, förlust av biologisk mångfald eller livsviktiga ekosystem. Det är farligt.

GMO-grödorna som används idag förutsätter dessutom användning av bekämpningsmedel och konstgödning, och binder alltså lantbruken till detta. Skapar då GMO-tekniken bättre lönsamhet hos lantbruksföretag? Gillar man pågående storleksrationalisering med färre lantbruk och enorma monokulturer, ja kanske. Skulle tekniken kunna vara användbar om andra krafter styrde hur den används och var den används? Ja kanske. De dåliga exemplen dominerar dessvärre idag med stor negativ påverkan på biologisk mångfald och lantbrukares sociala och ekonomiska situation.

Här kan programmet ses i efterhand: Vetenskapens Värld, Mat och genteknik

Mera kött, eller?

Som uppfödare av både lamm och nötdjur som alla får beta utomhus borde jag jubla över Gunnar Rundgren och Ann-Helen Meyer von Bremens debattartikel ”Bättre för klimatet med fler betande köttdjur”.

Rent ekonomiskt och för att förklara min verksamhets värde för politiker eller konsumenter är det en fullträff. Ät mer av den typ av kött som lämnar min gård och rädda dessutom klimatet, vilken silverkula! Allt ska bygga på nya rön (egentligen gamla antaganden) som visar att kolbindning i betesmark gott och väl kompenserar för de utsläpp som orsakas av idisslarnas metanrapande. Dessa rön skulle betyda att vi i väst med gott samvete kan fortsätta att äta mycket kött, så länge det kommer från betesbaserad köttproduktion.

Som jag ser det finns de betande djuren på vår gård här av en primär anledning: deras produktion av ekosystemtjänster i form av biologisk mångfald, ett vackert landskap och i viss mån kolinlagring i mark. Betande djur skapar dessa tjänster eller nyttor som kommer samhället till del, där är jag helt överens med Rundgren och Meyer von Bremen. Samtidigt är jag fullt medveten om att idisslare, oavsett hur naturliga de är, skapar en negativ påverkan för klimatet. Metan är en stark växthusgas som under sin tid i atmosfären orsakar betydande klimatpåverkan, där är forskningen enig. Fler idisslare på jorden = större buffert av metan i atmosfären = klimatförändringar. När vi människor blir fler på planeten behöver vi hitta alternativ till den näring och det protein som idag kommer från animalier. Antalet idisslare kan inte öka i motsvarande takt som vi människor, då får vi problem. En minskad konsumtion av rött kött har också positiva effekter för hälsan. Att den större delen av köttproduktionen idag sker i industriform där djur inte får utlopp för naturliga beteenden är en annan aspekt.

Att stärka en uppfattning om att kol nog kan bindas i mark och att en hög köttproduktion och konsumtion därför är gångbar är problematiskt. Många verkar i dessa dagar söka efter halmstrån som kan tillåta en att inte ändra på gamla vanor. Ja, klimatet går sönder, men jag kan väl i alla fall få äta massor av kött med gott samvete? En övertro på kolinlagring i betesmark för att berättiga en hög köttkonsumtion slår helt enkelt fel. Elin Röös, forskare i matens miljöpåverkan på SLU och Maria Nordborg, fd doktorand inom hållbar biomassaproduktion på Chalmers, förklarar det mycket bättre än jag och konstaterar i en replik (15/8) att:

”Det finns inga studier, gamla eller nya, som stöder påståendet att svenska naturbetesmarker generellt sett kan lagra in så mycket kol att det kan kompensera för idisslarnas metangasutsläpp.”

Elin Röös & Maria Nordborg

Jag representerar en djurhållning som jag kan stå upp för känslomässigt. Där djur får utlopp för naturliga beteenden, slipper stress, skapar samhällsnytta, och blir till näringsrika livsmedel. Jag står lika mycket upp för att köttkonsumtionen måste minska, för planetens, människans och djurens skull. Förändringar i konsumtion av kött, särskilt hos unga, talar väl för det – en omställning pågår nu. På vår gård gör odling av mer vegetabilier och proteingrödor att vi kan försörja tre gånger så många människor med mat, dessutom med halverad klimatpåverkan per kalori, bara efter ett års omställning.

Vurmandet för en ”naturlig” betesbaserad köttproduktion som på alla sätt ska rädda planeten och klimatet byggs upp som en religion, och blir i vissa grupperingar lika onyanserad som när en vegansk diet målas upp som lösningen för alla. Hållbarhet är inte enkelt, särskilt när det kommer till mat. Säkert är dock att en minskad produktion och konsumtion av kött hör till framtiden.

Adam Arnesson

Ekobonde och planetskötare på Jannelunds Gård

Grön advent på er!

Obs: lammet på bilden har inget med texten att göra.

I fredags var det Black Friday, och oavsett om man är en köttälskande kapitalist eller en vegansk vänsterextremist, det finns bara de två alternativen, så står konsumtion i fokus.

Konsumtion, handel och kapitalism definierar samhället i dag och har gjort det under en tid, det är i mångt och mycket vad som har byggt upp välståndet i vår del av världen. Andra sidan av myntet är den ohållbara konsumtion som utsätter vår planet för stora förändringar. En av de största artutrotningarna, klimatförändringar, hård press på ekosystem, ja allt det där känner vi till. Lika väl känner vi till hur vår konsumtion och våra vardagliga val äger makten att skapa förändring. Det är också vad de flesta politiker förlitar sig på, att välinformerade konsumtionsval automatiskt ska leda till en mer hållbar värld. En vanligt återkommande skiljelinje är den mellan individens förändring av sina val och kravet på att någon form av reglering behövs för att åstadkomma förändring. Om planeten kunde tala skulle den förmodligen säga att det vore välkommet med en snabbare förändring. Trots all tillgänglig information och alla möjligheter att göra bra val, är det väldigt få som använder sin makt.

Ta rökförbudet på restauranger som exempel, något som infördes för inte särskilt länge sedan men idag är fullständig norm och accepterat. Många människor tycker med rätt att stat och politik inte ska blanda sig in i individens fria val. Men kanske är vi mer benägna att acceptera politisk reglering och förbud i vissa sammanhang, som har att göra med hälsa, miljö och planetens överlevnad. Det känns faktiskt hoppingivande. Liknande resonemang kan föras om den höga köttkonsumtionen, som bevisligen är ekologiskt ohållbar. En nysläppt avhandling vid Södertörns Högskola, A Beef with Meat, konstaterar att vissa konsumenter efterfrågar ett större politiskt ansvar, någon form av prisreglering, eller bara en föregångare i den offentliga verksamheten.

Låt oss inte glömma en sak. Black Friday handlar inte bara om dig som konsument och dina val. Det handlar också om försäljaren och dennes val. Du kan mycket väl välja att inte köpa kött från en plågad gris som pumpats full med antibiotika. Samma val har butiksägaren. Det står ju faktiskt Coop, Ica eller Axfood helt fritt att sluta sälja den typ av produkter som är ett hot mot människors, djurs och planetens hälsa, eller hur? Konsumentmakt handlar inte bara om valet mellan produkter, det kan också innebära att sätta en press på dem som upprätthåller den ohållbara konsumtionen. Tänk en butikskedja som bara sålde sådant som ägarna själva skulle vilja ge till sina barn, och som helt enkelt tog bort det allra sämsta alternativet. En butik där det inte ens är möjligt att stödja antibiotikaresistenta bakterier och djurplågeri. I Stockholm blommar butikskedjan Paradiset ut, som gör just detta, med ambitionen om att spridas till hela Sverige. Det är välkommet att fler får möjlighet att stödja den som rakryggat tar ställning och skapar förutsättningarna till hållbar konsumtion. Med det sagt, fortsatt trevlig grön advent!

Adam Arnesson

Publicerades i Skånska Dagbladet 2016-11-26

Framtidens hållbara lantbruk

I veckan medverkade vi i ett program av Klotet, vetenskapsradions internationella miljöprogram i Sveriges Radios P1. Det handlade om hållbart lantbruk och vår omställning som pågår här på gården.

Väldigt kul att få prata om vår hållbarhetsomställning. Dessutom var Elin Röös, forskare vid institutionen för energi på plats. Vi har nu samarbetat i mer än ett år i ett pilotprojekt som ska visa hur en helt vanlig typisk svensk gård med små enkla förändringar kan bli mer hållbar.

Mer växtprotein = mer mat till fler människor

På vår gård handlar det om att börja odla mer proteingrödor, som t.ex. bondbönor, gråärtor, kidneybönor, borlottibönor och svarta bönor. Genom att göra det har vi bara på ett år sett att vi kan försörja tre gånger så många människor med mat, samtidigt som vår klimatpåverkan per producerad kalori har sjunkit till nästan hälften. Stort att se en sådan förändring på bara ett år!

Hållbarhetsanalysen

För att göra en övergripande hållbarhetsanalys på hela gården använder vi ramverket SAFA (Sustainability Assessments of Food and Agriculture systems). Ett internationellt verktyg som utvecklats av FAO, FN:s jordbruksorganisation. Här ligger den stora delen av Elin Röös arbete. Hela verktyget måste översättas till svenska och dessutom anpassas till svenska förhållanden. Vårt mål är sedan att SAFA ska kunna användas på fler svenska gårdar för att göra jämförelser. När väl vår analys är klar har vi en grund att stå på, och kommer att veta vad vi måste förbättra vår hållbarhet. Resan mot framtidens hållbara gård har egentligen bara börjat – men fy tusan vad spännande det är.

Här hittar ni programmet: Klotet – Hur kan framtidens hållbara lantbruk se ut?

 

Om den moraliska rätten

Vi människor är moraliskt överens i många frågor, de flesta av oss är helt överens om att det är moralisk fel att begå brott mot andra människor och att detta på något vis bör straffas. Där någonstans stannar dock den universella moralen.

Men de flesta är också överens om att alla människor måste gör något för att stoppa klimatförändringarna, eller åtminstone mildra dess effekter. De allra flesta är också överens om att det är fel att medvetet plåga djur, eller orsaka dem onödigt lidande. Alla har en grundtanke om vad som enligt dagens ideal är rätt och fel. Att göra rätt enligt de rådande idealen är något som hos vissa förväntas ge beröm och få en att känna sig som en god människa.

Idag är det mycket lätt att dela med sig av sin godhet i alla sociala medier, och på så vis framhäva sig på bekostnad av andras bristfällighet. Köra intervaller i löpspåret efter jobbet innan barnen hämtas från skolan och sedan köpa ekologiskt mat, laga allt från grunden och äta en fantastisk familjemiddag. Detta ryms förslagsvis inom fyra eller fem bilder på Instagram, eller i värsta fall i ett kollage med en blommig ram runt. Visst kan det få en att kräkas?

På liknande sätt kan det ibland kännas som att den miljömedvetna människan utövar sin förträfflighet i det klimatsmarta livet med fullständig transparens och hållbarhet. Jag som ekologisk bonde och debattör inom miljö och klimat ifrågasätter ständigt mig själv, och är livrädd för att framstå som en galen ekoaktivist som anser mig vara bättre än alla andra. Det ska vara kul att rädda världen, och min övertygelse är att man måste stå på människans sida för att lösa framtidens utmaningar vad gäller miljö och klimat. Just människan lyfts ofta som något negativt i dessa debatter, som orsaken till allt det dåliga. Visst är det människan som orsakar de största utsläppen av växthusgaser genom användning av fossila bränslen. Varje dag som går utan att vi slutar med det är ett bevis för mänsklighetens bristfällighet. Vi ska dock komma ihåg att människan har åstadkommit och kan åstadkomma fantastiska saker, bara vi kommer överens och jobbar mot ett gemensamt mål. Det är att ställa sig på människans sida.

Tyvärr ställer avvägningen mellan att veta vad som är rätt och fel, och att pådyvla andra sin egen moral, till det för många. Detta är miljörörelsens, djurrättsrörelsens och klimatrörelsens stora utmaning. Det spelar ingen roll hur stor moralisk rätt man har i sina åsikter och visioner, så länge den stora massan känner sig påtvingad ett bättre vetande från någon som ifrågasätter ens sätt att leva. När förhållandet blir detta är det inte revolution att byta all mat till ekologisk, eller att väga sina levnadsvanor mot vad en flygresa till Thailand kostar i växthusgaser. Revolutionen blir då istället att köpa antibiotikapumpad kyckling, dricka läsk med e-nummer och köra stadsjeep till jobbet. Gläns inte med din miljömedvetna gloria på bekostnad av andras bristfällighet, framhäv istället att alla människor gör flera val varje dag. Flera av de valen kan påverka världen på ett bra sätt, om bara tillräckligt många människor väljer rätt.

Adam Arnesson

Publicerad i Skånska Dagbladet 2016-09-19

Nominerad till Änglamarkspriset!

”Med sitt mycket personliga, vassa och humoristiska tilltal har Adam i dag tusentals följare och har blivit en viktig förebild och en röst att räkna med när det gäller hållbart jordbruk.”

Jag är så himla stolt över att vara en av fyra som har chansen att vinna årets Änglamarkspris. Temat för året är hållbar mat, det vill säga; ekologisk, lokal, miljöanpassad och hälsosam mat som är bra för din kropp men även för planeten. Priset instiftades 2002 av Coop tillsammans med Hasse Alfredson och familjerna Taube och Danielsson som en hyllning till naturen och planetens fortsatta positiva utveckling – och firar alltså 15 år i år.

Läs mer och rösta!

Varför ska jag få det här priset då? Som jag tror att vi alla tvivlar på oss själva ibland, tvivlar även jag på vad det är jag håller på med. Jag jobbar enormt mycket på och runt gården. Med allt från att köra traktor, förlösa lamm, till försäljning, ekonomi och varumärkesbyggande. Det innebär att bära ett ansvar dygnet runt, för liv, för ett företag och för vår planet. Det gör ofta att jag får prioritera bort saker som de flesta människor uppskattar, som att umgås med vänner, eller att resa. Men det där spelar liksom ingen roll. Det är mycket få förunnat att få jobba med något där man varje dag kan se hur det man gör, faktiskt gör världen lite bättre. Så ser jag på mitt arbete på gården. Varje humla som jag gynnar genom mitt ansvar för jorden – är en tjänst för planeten. Det skänker en otrolig glädje att se hur min skötsel av landskapet, skapar så mycket vackert som gör människor glada. Det vill jag fullt hänge mig till, och där finns min energi, men jag vill också kunna dela allt det vackra med fler människor. Sen får man ibland se till att kasta sig iväg till Köpenhamn och dricka shots med goda vänner. Herregud, man kan inte vara en ansvarsfull planetskötare hela tiden.

Den stereotypa bonden

Jag har aldrig sett mig själv som en typisk bonde. Jag har ingen rutig skjorta, jag är ingen sur gubbe. Jag har läst nästan allt som Strindberg har skrivit, tycker om champagne, opera och teater. Jag älskar att röra mig över de gränser som finns i vårt samhälle. Det finns inget roligare än att presentera sig som bonde på en fest bland PR-konsulter och mediemän. Frågor som antyder att man varken vet vad får äter eller att man måste mata dem varje dag garanterar att man som bonde kan underhålla länge. Bonden har blivit säsongens accessoar, men har också fått ikläda sig några nidbilder. En är den sura gubben med rutig skjorta, en annan är den kärlekskranka bonden i Bonde söker fru som bara fnissar när hen försöker prata med det motsatta könet. Det behövs nyanser här, var är alla framtidsbönder?

En planetskötare

Jag menar att bönder i högre grad måste betrakta sig som planetskötare. Som en som bär ett ansvar för den jord vi brukar, och för alla vilda växter och djur som finns på de markerna. Det är ingen gammal verksamhet som ska förvaltas på samma sätt som den gjorts i generationer. Det som ska förvaltas är de ekosystemtjänster som hela mänskligheten är beroende av. En planetskötande bonde producerar i huvudsak saker som pollinering, biologisk mångfald och kolinlagring – det behöver vara vårt fokus, och det är vad människor behöver uppskatta mer när man gör sina val i livsmedelsbutikerna. Biologisk mångfald kostar, men så är det också den finaste investering man kan göra, och man gör det genom att njuta av god, hållbar mat. Så blir vi planetskötare tillsammans.

Vi äter oss till en hållbar värld

Jag vill att fler ska våga bli planetskötare. Jag vill skapa framtidens hållbara lantbruk. Vad sägs om att utgå från något som vi alla har en inneboende kärlek till – maten? Genom glädje, kärlek och planetskötande kan vi äta oss till en bättre värld.

Om jag kan inspirera dig som läser det här på något sätt, få dig att tänka en ny hållbar tanke, eller reflektera över vilken sorts nytta en planetskötare gör – har vi kommit en bit på väg. Jag har lyckats om du känner att du vill vara en planetskötare tillsammans med mig. Om du till råga på allt vill bli bonde tycker jag att vi ska fira med bubbel. Jag hoppas att du tycker att det är värt en röst, och att vi sedan kan enas i en stark gemensam röst, för planeten.

Guilty - of saving the planet / foto: Bianca Brandon-Cox

Guilty – of saving the planet / foto: Bianca Brandon-Cox

Hållbarhet är inte enkelt

På ledarplats i Expressen avfyrar Karin Pihl en salva mot vad hon kallar märkeshysterin hos ekologiska och rättvisemärkta livsmedel, men som mest handlar om hur galna antroposoferna i Järna är.

Misstaget Karin Pihl gör är att i ett svep bunta samman begrepp som ekologiskt, rättvisemärkt, biodynamisk odling och antroposofi till märkeshysteri, som tilltalar den ängslige hipstern med moralpanik. Karin Pihl verkar mena att de människor som försöker göra medvetna val för miljö, hälsa, djur och planeten i själva verket är lurade. Visst är det viktigt att behålla ett kritiskt synsätt mot märkningar eller företag med tvivelaktigt ägande, att inte lita blint på vad som upplevs som en sanning bland många. För att bibehålla samtalet och det kritiska förhållningssättet måste man dock själv försöka hålla koll på begreppsskillnaderna.

En ekologisk certifiering för en matvara har inget att göra med varken biodynamisk odling, antroposofi eller Fairtrade. I grund och botten handlar den ekologiska certifieringen om avsaknad av bekämpningsmedel och konstgödning i odlingen, samt att djur ska få utlopp för naturliga beteenden och behandlas respektfullt.

Saltå Kvarn ägs av Vidarstiftelsen, som även äger Vidarklinken som Pihl hänvisar till. Vidarstiftelsen jobbar för att stödja antroposofisk verksamhet, rätt så långt. Det betyder inte att allt och alla som arbetar inom och med aktiebolaget Saltå Kvarn drivs av antroposofiska värderingar. Ingen tvingar dig alltså att hata vaccin eller åka till Järna och bära växtfärgat ylle om du skulle köpa lite moraljuice. Saltå Kvarn premierar produkter som är biodynamiskt producerade (förknippat med antroposofi och en hel del mycket märkliga ting), men köper också upp stora mängder råvaror som enbart är ekologiska eller KRAV-certifierade, inom och utanför Sverige. Företagets vision är att rädda Östersjön, och man premierar de lantbrukare som utför åtgärder som minskar övergödningen, samt utvecklar lantbruket i en mer hållbar riktning. Ska man bojkotta Saltå Kvarns produkter för att det bland företagets ägare finns antroposofiska värderingar? Det får var och en tänka på. Man bör åtminstone undvika att kategoriskt dela in människor i grupper där människovärdet är olika i den offentliga debatten, där det är okej att bedriva hetsjakt på en viss grupp.

För att beröra den fråga som Karin Pihl säger sig vilja diskutera, märkeshysterin, kan man fråga sig vilka alternativen är till de olika märkningarna. Den som inte vill ha mat som besprutats köper ekologiskt. Den som vill ha kaffe som odlats av människor med drägliga arbetstider och vettig lön köper kanske Fairtrade. De olika certifieringar som idag finns är ett sätt att säkra de mervärden som en viss konsument efterfrågar. Efterlevnad och kontroll är oerhört viktigt. Certifieringarnas långsiktiga effekter för vissa småbönder är inte odelat positiv och ingen certifiering är vattentät, trots de kontrollapparater som syftar till att undvika fusk och utnyttjande. Hur ska man då rädda världen? Det där med hållbarhet kommer aldrig bli enkelt, men en sak är klar: antingen kan man ge upp och fortsätta köpa kött från en plågad gris, eller så gör man vad man kan genom att använda sin konsumentmakt.

Adam Arnesson

Publicerad i Skånska Dagbladet 2016-08-06

Afrikas mat(R)evolution

I år orsakar väderfenomenet El niño extrem torka i östra och södra Afrika. Enligt FN:s livsmedelsprogram WFP hotas 49 miljoner människor av svält. Väder går inte att påverka, men matförsörjning går att påverka, och det är tydligt att Afrikas länder står inför stora förändringar vad gäller mat- och jordbrukssystem. Många små jordbruk behöver kanske bli något färre men mycket mer effektiva och hållbara. Detta måste ske utan att makten över jorden och maten flyttas från befolkningen och läggs i internationella intressen, samt utan sociala eller miljörelaterade katastrofer.

Jag läste ett blogginlägg av den moderata Europaparlamentarikern Christofer Fjellner, som menar att vi inte får neka Afrika det moderna jordbrukets frälsning. I Fjellners värld är allt mycket enkelt och han konstaterar att den rika världens modernisering av jordbruket är den enda rätta, även för Afrikas länder. Att den har lett till globala miljöproblem eller att länder som Sverige numer importerar större delen av sina livsmedel verkar även det vara rätt, och modernt.

På ena sidan ett par kvadratiska fält som väl rutats in av vägar, på den andra små gårdar med träd, människor, olika grödor, boningshus.

Stockholm Resilience Center gästades nyligen av fotoutställningen The Food (R)evolution Exhibition, som gör avstamp i Afrika och särskilt Sydafrika, med syftet att väcka frågeställningar kring den transformation som världens matsystem genomgår. En bild på ett landskap utanför Maputo, Moçambique, fångade mitt intresse särskilt.  På ena sidan ett par kvadratiska fält som väl rutats in av vägar, på den andra små gårdar med träd, människor, olika grödor, boningshus. På ett av de fyrkantiga fälten där det idag bara finns en plantage skulle det kanske få plats fyra eller fem gårdar. Tanken far iväg till Sveriges omvandling, när jordbruksmark tvångsinlöstes av staten för att skapa stora rationella enheter. Jordbrukarna som hade för små, orationella gårdar fick flytta till betongen och ta ett industrijobb. Med den pågående industrialiseringen och blomstrande industrin fanns det mängder av sådana jobb. Fick människor det bättre? Kanske de som inrättade sig i det system som var framtiden, det moderna. I dagens Afrika bör man vid en sådan transformation fråga sig om de där industrijobben kommer att finnas, när jordbruket har omformats till det som av den rika världen sägs vara framtiden och det moderna.

Svaret på vad som vore bäst för Afrikas nya matsystem ligger säkerligen någonstans mittemellan de skarpa kontrasterna i Moçambiques landskap. Om några gårdar slås samman kommer kunskapsnivån att höjas och det blir lättare att utnyttja de resurser som finns på ett mer effektivt och hållbart sätt. Om gårdarna däremot slås samman till enorma enheter med internationella ägare, försvinner det mänskliga ansvaret över marken som brukas. Makten över maten flyttas ifrån dem som odlar den.

I Afrika finns en chans att undvika de snedsteg som vi gjorde, där biologisk mångfald, människors hälsa och ekosystem blev lidande av stora monokulturer och överanvändning av bekämpningsmedel.

Så var finns vår moraliska rätt att tänka och engagera oss i Afrikas framtid? Afrikas 55 länder finns på exakt samma planet som vi lever på. Det är exakt samma värld, och nog bär vi ett ansvar för att dela med oss av de lärdomar vi fått på vägen. I Afrika finns en chans att undvika de snedsteg som vi gjorde, där biologisk mångfald, människors hälsa och ekosystem blev lidande av stora monokulturer och överanvändning av bekämpningsmedel. Det är att ta ansvar för planeten, och ett socialt ansvar för människorna vi delar planeten med. Kanske kan även vi lära oss något av Afrikas transformation.

Adam Arnesson

Publicerad i Skånska Dagbladet 2016-06-11

Kossans klimatroll

62 procent av människans utsläpp av växthusgaser kommer från fossila källor. 5,4 procent kommer från idisslarnas foderomsättning (ko- och fårrapar). Totalt står djurproduktionen för 14,5 procent av alla utsläpp av växthusgaser. Inget talar så tydligt som statistik, men få faktagrunder kan vinklas så som statistik. Av allt metan som släpps ut i atmosfären står mänskliga aktiviteter för ungefär hälften av de totala. Metanutsläppen från idisslare står för 13,1 procent, medan avgången från våtmarker står för 32 procent.

Siffrorna som används här ovan är hämtade från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), samt FN:s klimatpanel (IPCC), och presenterades nyligen tillsammans i tidningen Ekologiskt Lantbruk.

Metan är en allvarlig växthusgas eftersom den tar god tid på sig att brytas ned i atmosfären – i snitt 12 år. Jämfört med koldioxid över en period av 20 år, är värmetillförseln som orsakas av metan 84 gånger högre. Matematiken är ganska enkel: fler idisslande djur som släpper ifrån sig metan leder till en högre buffert av metan i atmosfären. Av den här anledningen blir idisslandets utsläpp av metan en siffra som spelar stor roll trots sin relativt lilla andel. År 1900 fanns 450 miljoner nötdjur, år 2013 fanns 1, 47 miljarder; även det enligt FAO.

Nästa steg blir problematiskt. Vi kan nämligen inte bara beakta idisslarnas klimatpåverkan, utan måste även väga in aspekter som biologisk mångfald, etik, ekosystemtjänster och kulturlandskap. Ett par kor som betar skånska naturbetesmarker bidrar alltså till andra saker som metanutsläppet behöver ställas i relation till. På granngården där ett gäng tjurar står innanför betongväggar hela sitt liv, bidrar deras liv inte till mer än att bli kött. Utanför odlas monokulturer av spannmål till foder, vilket inte särskilt bidrar till biologisk mångfald, och tjurarnas liv är med hög sannolikhet ganska tråkigt.

För klimatet finns inte alternativet att fortsätta som förut. Alla måste förändra sin livsstil och ett minskat ätande av kött och mejeriprodukter är en självklar del, men vi måste lära oss att hålla fler tankar i huvudet samtidigt.

Adam Arnesson

Publicerad i Skånska Dagbladet 2016-05-20

White Guide 2016

I måndags hade jag den stora äran att få stå på Kungliga Operans scen och dela ut ett galapris – det trodde man inte för några år sedan när jag hade en a-traktor och gillade att stoppa ner flanellskjortan i byxorna liksom.

Galan var alltså White Guide, och priset som jag delade ut, Årets hållbara gastronomi, gick till underbara Lilla Bjers GårdskrogFör tredje gången! SÅ bra är de alltså. Priset delas ut av KRAV varje år, och jag kunde självklart inte säga nej när jag i år fick frågan om att lämna över priset. Förutom äran för priset, får mästarna på Lilla Bjers också en heldag på vår gård, med korv- och charktillverkning och sånt där allmänt härligt gårdshäng.

Galan var fantastisk, och även om jag inte brukar förvånas över att jag plötsligt befinner mig på platser jag aldrig kunnat ana, lite som en katt som tagits i nackskinnet och släppts ner på måfå bland hermeliner, var det en rejäl energikick att träffa så många härliga människor. Inte minst Eva Röse, som var konferencier för galan. Vi bytte några ord om hållbarhet och planetskötsel, och enligt henne så ”vill man bara krama mig”.

Kvällens niorättersmiddag tillagades av Tommy Myllymäki, Danil Berlin och Ola Stålnacke, med terroir och merroir-tema. Den var ljuvlig, finns inte så mycket mer att säga.

Dagen efter var det ändå skönt att ta sig hem och dra på sig lagårdsstövlarna och klappa lamm. Kontraster ftw.

Foto: Marcus Möller

ekobonden-lammkott-krav-ekologiskt-jannelunds-gard

ekobonden-lammkott-krav-ekologiskt-jannelunds-gard

ekobonden-lammkott-krav-ekologiskt-jannelunds-gard