Skip to content

En resa i mathantverk

Jag har en 25-årskris. Jag har stuckit till Jämtland för att lära mig mathantverk från grunden.

Nja, det skulle ju faktiskt kunna vara något en söderhipster gjorde för att sticka ut ur mängden. Men för mig är det ett naturligt steg i gårdens utveckling, eller för mig som bonde. Alltså är jag väl hipster på riktigt. Största respekt för jorden och för djuren måste följas av största respekt för maten. Jag vill kunna förädla alla råvaror så långt som bara är möjligt. Jag vill kunna skapa mathantverk. Mat med tydlig identitet som kommit till genom kunskap och innovation av lokala råvaror. Mat som skapar arbetstillfällen och möten mellan olika kulturer.

Just nu pågår vecka två i Eldrimners grundutbildning för mathantverkare. Eldrimner, som är ett nationellt resurscentrum för mathanverk, har funnits sedan 1995 i samhället Ås, strax utanför Östersund. Det är otroligt vilken kompetens som samlats på denna plats; än mer otroligt är allt som åstadkommits under de här 20 åren. SM i mathantverk delar varje ut guld-, silver- och bronsmedaljer till mathantverk från hela landet. Eldrimner har förmodligen lyft det svenska mathantverket till höjder man inte kan ha anat för 20 år sedan.

För visst finns det oerhört mycket mathantverk i Sverige att vara stolt över. På bilden här ovan syns Sigrid Kuusiniemi, som tillsammans med sin make Reino tillverkar ost på Stengärde getgård utanför Östersund. Osten som Sigrid håller i är en källarlagrad getost, gjord på obehandlad mjölk, och en av de godaste ostar jag någonsin ätit. För att inte tala om dess skönhet.

Jag har länge gått och funderat på vad det långsiktiga målet med Jannelunds Gård egentligen är. Nu när jag är här i Jämtland och ser ett så fantastiskt mathantverk, och ovanligt många mathantverkare per capita, börjar bilden på något sätt att kristalliseras. Jag vill skapa framtidens hållbara lantbruk i Jannelunds Gård, självklart ur miljö- och djurvälfärdssynpunkt. Men den tredje dimensionen är mathantverk, och den lockar mig mycket just nu. Höglyftande planer kanske, men jag vet att jag kan lyckas. I en tid med mjölk- och griskriser behöver nya vägar prövas, och någon behöver visa att det går. Jag vill göra det tillsammans med er, alla er som köper lammkött, eller läser den här bloggen. Genom att göra det är ni delaktiga i att skapa framtidens hållbara lantbruk. Kul ska vi ha!

 

Angus på gården!

Det var 15 år sedan en ko satte sin klöv på Jannelunds Gård, men nu är det dags igen.

Förra veckan kom gänget här ovan till gården – fyra Angus-kvigor med lite inslag av Hereford. Tanken var från början att de här ska beta på gräs under sommaren och hösten tills de vuxit till sig, men när de väl kommit till gården kändes det så bra. Klart att vi ska ha kor på gården! Kvigorna är alltså här för att stanna (även om kanske dessa blir till kött).

Fler djurslag skapar mer mångfald och det gör att vi kan utnyttja våra beten och vår mark på ett bättre sätt. Att skaffa nötkreatur permanent passar alltså väldigt väl ihop med vår idé med vad hållbarhet är, och vad ekologiskt lantbruk är. Fler djurslag ska det förhoppningsvis bli, och eget slakteri för att knyta kretsloppen ytterligare. Men så länge hälsar vi korna välkomna!