Skip to content

Framtidens hållbara lantbruk

I veckan medverkade vi i ett program av Klotet, vetenskapsradions internationella miljöprogram i Sveriges Radios P1. Det handlade om hållbart lantbruk och vår omställning som pågår här på gården.

Väldigt kul att få prata om vår hållbarhetsomställning. Dessutom var Elin Röös, forskare vid institutionen för energi på plats. Vi har nu samarbetat i mer än ett år i ett pilotprojekt som ska visa hur en helt vanlig typisk svensk gård med små enkla förändringar kan bli mer hållbar.

Mer växtprotein = mer mat till fler människor

På vår gård handlar det om att börja odla mer proteingrödor, som t.ex. bondbönor, gråärtor, kidneybönor, borlottibönor och svarta bönor. Genom att göra det har vi bara på ett år sett att vi kan försörja tre gånger så många människor med mat, samtidigt som vår klimatpåverkan per producerad kalori har sjunkit till nästan hälften. Stort att se en sådan förändring på bara ett år!

Hållbarhetsanalysen

För att göra en övergripande hållbarhetsanalys på hela gården använder vi ramverket SAFA (Sustainability Assessments of Food and Agriculture systems). Ett internationellt verktyg som utvecklats av FAO, FN:s jordbruksorganisation. Här ligger den stora delen av Elin Röös arbete. Hela verktyget måste översättas till svenska och dessutom anpassas till svenska förhållanden. Vårt mål är sedan att SAFA ska kunna användas på fler svenska gårdar för att göra jämförelser. När väl vår analys är klar har vi en grund att stå på, och kommer att veta vad vi måste förbättra vår hållbarhet. Resan mot framtidens hållbara gård har egentligen bara börjat – men fy tusan vad spännande det är.

Här hittar ni programmet: Klotet – Hur kan framtidens hållbara lantbruk se ut?

 

Kossans klimatroll

62 procent av människans utsläpp av växthusgaser kommer från fossila källor. 5,4 procent kommer från idisslarnas foderomsättning (ko- och fårrapar). Totalt står djurproduktionen för 14,5 procent av alla utsläpp av växthusgaser. Inget talar så tydligt som statistik, men få faktagrunder kan vinklas så som statistik. Av allt metan som släpps ut i atmosfären står mänskliga aktiviteter för ungefär hälften av de totala. Metanutsläppen från idisslare står för 13,1 procent, medan avgången från våtmarker står för 32 procent.

Siffrorna som används här ovan är hämtade från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), samt FN:s klimatpanel (IPCC), och presenterades nyligen tillsammans i tidningen Ekologiskt Lantbruk.

Metan är en allvarlig växthusgas eftersom den tar god tid på sig att brytas ned i atmosfären – i snitt 12 år. Jämfört med koldioxid över en period av 20 år, är värmetillförseln som orsakas av metan 84 gånger högre. Matematiken är ganska enkel: fler idisslande djur som släpper ifrån sig metan leder till en högre buffert av metan i atmosfären. Av den här anledningen blir idisslandets utsläpp av metan en siffra som spelar stor roll trots sin relativt lilla andel. År 1900 fanns 450 miljoner nötdjur, år 2013 fanns 1, 47 miljarder; även det enligt FAO.

Nästa steg blir problematiskt. Vi kan nämligen inte bara beakta idisslarnas klimatpåverkan, utan måste även väga in aspekter som biologisk mångfald, etik, ekosystemtjänster och kulturlandskap. Ett par kor som betar skånska naturbetesmarker bidrar alltså till andra saker som metanutsläppet behöver ställas i relation till. På granngården där ett gäng tjurar står innanför betongväggar hela sitt liv, bidrar deras liv inte till mer än att bli kött. Utanför odlas monokulturer av spannmål till foder, vilket inte särskilt bidrar till biologisk mångfald, och tjurarnas liv är med hög sannolikhet ganska tråkigt.

För klimatet finns inte alternativet att fortsätta som förut. Alla måste förändra sin livsstil och ett minskat ätande av kött och mejeriprodukter är en självklar del, men vi måste lära oss att hålla fler tankar i huvudet samtidigt.

Adam Arnesson

Publicerad i Skånska Dagbladet 2016-05-20