Skip to content

Vårmarknad

Vårmarknad på Jannelunds Gård!

Vi bjuder in till en förhoppningsvis vacker vårdag på gården. I butiken har vi färskt lammkött och färskt fläsk. Den här dagen med 20 % rabatt på hela sortimentet av fläsk. Vid lunchtid finns mat att köpa, tillagad på gårdens råvaror – mer information om detta följer när vi närmar oss.

I närheten finns grisar, får, kor och höns att titta på.

På plats finns även dessa lokala mathantverkare: LOKAL ekologiskt surdegsbröd, ÄKTA ÖL, Kimchifabriken och Cajsa Wargs Trädgård med fina plantor till försäljning.

Vi på gården önskar varmt välkomna!

 

Lördag den 26 maj, kl. 10-14

Öppettider i påsk

Välkomna till gården och gårdsbutiken i påsktider!

Vi har färskt lammkött under samtliga dagar nedan. I frysen finns nöt- och fläskkött, samt vår fårkorv. Kanske även någon mer överraskning i butiken. Lammköttet kommer från lamm som föddes under 2016, och är alltså ungefär 1 år gamla nu. Det bästa lammköttet enligt oss, och såklart från lamm som fått beta utomhus en hel säsong.

Vi har öppet följande datum:

Fredag 31/3 – 16.00-18.00

Lördag 1/4 – 10.00-12.00

 

Fredag 7/4 – 16.00-18.00

 

Onsdag 12/4 – 16.00-18.00

Skärtorsdag 13/4 – 13.00-17.00

 

Välkomna!

Kött från utegris och nöt

I mars kommer vi att sälja kött från våra linderödsgrisar och herefordnöt för första gången.

Jag vill att ni helt ska slippa köpa anonymt kött utan ursprung i affären. Och då duger det ju inte bara med lamm. Våra linderödsgrisar är nu ungefär ett år gamla och det är dags för några att bli kött. De har bökat utomhus hela livet och är nog själva definitionen av vad glada grisar är. Jag gissar att det kommer att märkas på köttet också.

Nötköttet kommer ifrån kvigor av rasen Hereford, ungefär 24 månader gamla, som endast har ätit gräs. Köttet hängmöras här på gården i minst 10 dagar. Vi får återkomma om hur köttet packas i lådor med mera.

Som med allt kött tycker jag att man ska äta lite, men bra kött. När man äter KRAV-märkt kött från djur som levt ett långt stressfritt liv, kan man göra det med respekt och njutning. Hoppas att ni vill kommer att uppskatta ett lite bredare sortiment, men dock i rätt små mängder. Självklart blir det en leveranstur till Stockholm!

Adam

Varför blev du bonde?

Kanske inte för pengarna, de bekväma arbetstiderna eller friheten från ansvar.

Jag får ofta frågan, och det är också något jag ägnar en del tankeverksamhet åt. Särskilt en sen fredagskväll när jag snurrar runt andra varvet i Slussen med ett kylsläp som snart är tömt på lammkött, för att sedan åka de två timmarna hemåt, klockan är 19.30 och jag skulle mycket väl ha hunnit med två glas bubbel och haft en rejäl middag på gång tillsammans med goda vänner, om jag var en vanlig människa.

Nej, alltså det är inte synd om mig. Jag har ju nyss träffat alla fantastiska människor som köper det jag odlar och föder upp på gården. Glada människor (de gånger jag har kommit i tid), som ger uppskattning, som tackar och betalar för allt arbete, den kärlek och respekt som ligger bakom. Det är en glädje som de flesta bönder tyvärr inte har. Säljer man kött till Scan får man en avräkning där det står hur lite man får betalt, i bästa fall ett julkort och en väggalmanacka. Säljer man mjölk till Arla verkar det som att man får vara glad om man ibland får betalt för sina kostnader.

Jag blev bonde den dagen då jag förstod att det som jag, min familj och generationerna före har gjort på vår mark, är orsaken till att det idag är så vackert. Det var inte de stora traktorerna och maskinerna som lockade, nej. Som 17-åring kunde jag nog inte definiera det som annat än en känsla, av att något var viktigt och kopplat till någon form av ansvar. Jag var förnuftig nog att lita på känslan, och i efterhand kan jag förstå vilket privilegium det är att direkt se effekten av arbete. Men det som blev gnistan till kreativitet, entreprenörskap och en jäkla rädda världen-attityd var något mer långsiktigt. Mina föräldrar KRAV-certifierade gården och ställde om till ekologiskt 1995, ganska tidigt, och har på senare år berättat om vad som blivit annorlunda. Jag har ju haft glädjen att betrakta det i ögonvrån under hela mitt liv (1995 var jag fem år gammal). Mer blommor och örter i dikeskanterna, mer fjärilar, mer insekter, mer småfåglar, och till och med rovfåglar. Mer färger, mer mångfald och mer liv.

Kan man som människa föreställa sig något mer vackert resultat av saker man har gjort med sina händer?

Jag vill prata om lycka. Ren och skär lycka kände jag en gång i somras när jag efter vad som verkar som en helt vanlig arbetsdag tittade ut över markerna med Kilsbergen som fond och en sol på nedgång. Jag tittade på ljuset och hur det föll mot molnslöjor, mot trädtoppar och de blå bergens sluttningar. Tänk att det ljuset, just det ljuset, kommer att falla här på exakt samma plats, kanske exakt samma tid, om ett år, två år, 10 år, 50 år. Lever jag kommer jag garanterat att få betrakta just det här ljuset, på exakt den här platsen ett oändligt antal gånger. Är det inte exakt samma tid nästa år, är det säkert det dagen efter. Och när jag är borta kommer ljuset fortsätta att kasta röda slöjor över slätten mellan gården och berget. Det hela varade i några sekunder, men jag kan alltid erinra mig tillbaka.

Det handlar naturligtvis om tvivel och motsättningar som de allra flesta människor har inom sig, det där i bilen vid Slussen (nåja, hos en del i alla fall), meningen med livet, perspektiv på människan, om vad som är moraliskt och om sökandet efter lycka. Solen går ned även när inte jag är här och det enda moraliska en människa kan göra är att vårda sin trädgård. Jakten på lycka och slitningar mellan hoppfullhet och hopplöshet har människor alltid sysslat med. Men idag är faktiskt en helt ny verklighet. Jorden går sönder på ett fysiskt sätt som vi aldrig förut har beskådat, känt till eller ägt möjlighet att förhindra. Människan måste förhålla sig till att vara orsaken till planetens kollaps, men också till att ha den största möjligheten någonsin att förhindra kollapsen.

Det är människans tid och just nu definieras den av lukten av smältvarm is vid Arktis, skelett från vår tids vanligaste djur som i framtiden grävs upp av arkeologer: industrikycklingen. Det är Antropocen.

Så varför blev jag bonde? Jag vill sköta om den här planeten. Jag vill sköta om den där solnedgången så att människor framför mig ska få möjlighet att känna den där lyckan, även om det bara är för några sekunder. Står där ingen människa kommer den ändå att ha samma makt att hänföra och skapa lycka som den gången när jag såg den.

Gammaldags hafvredryck!

Vi har något stort att berätta. Efter mycket jobb det senaste året är den här.

GAMMALDAGS HAFVREDRYCK!

Vi har i år odlat den gamla hafvresorten Sol II (Solhavre), med ursprung i 1940-tal. I samarbete med Oatly har det lett fram till den här fantastiska drycken. Efter allt arbete är det underbart att hålla det här paketet i sin hand – det är mycket kärlek! Extra kul känns det eftersom farfar odlade just Solhavre här på gården på 60-talet. Att göra det här tillsammans med Oatly har varit så roligt, klart det bästa som hänt på gården på ett bra tag. Det blir liksom bra när man samarbetar med andra som också vill göra världen till en bättre plats.

Drycken är limiterad och är bara gjord på årets skörd. Varje liter är numrerad. Den kommer att säljas i cirka 130 butiker över hela landet, så köp på er om ni hittar den. Ska finnas i alla City Gross, och rätt många Ica.

Läs gärna mer om samarbetet med Oatly, hafvreåret, solhavre och annat på den här fina kampanjsidan.

Hoppas att ni gillar den (och att den smakar som hafvredryck gjorde förr)!

Oatly har gjort underbara filmer om hafvredrycken som hittas här.

 

Nytt samarbete med ICA Maxi Eurostop

Igår var första dagen som vårt KRAV-märkta och närproducerade lammkött kunde hittas hos Maxi Ica Eurostop. Jag var också på plats med ett riktigt mustigt sextimmars långkok.

Varannan vecka kommer vårt lammkött att finnas på plats framöver, och förhoppningsvis kommer då även jag att vara där med något gott att bjuda på. Så örebroare, passa på! Det är inte ofta man hittar högkvalitativt, ekologiskt och närproducerat lammkött i de stora butikerna. Roligt att den här butiken uppskattar kvalitet och djurvälfärd – nu gäller det att ni gör det också!

Hoppas vi ses nästa gång!

PS. Vårt kött finns fortfarande kvar i butik några dagar efter leverans, så skynda dit!

Spelar gift-dosen roll?

Som i alla samhällsdebatter i vår samtid finns det i debatten om ekologiskt jordbruk två starka poler. Den ena anser att ekologiskt lantbruk är hokuspokus och avfärdar det hela som vetenskaps- och teknikfientligt, medan den andra polen menar att man dör av allt som kan innehålla en rest av bekämpningsmedel.

Polerna skapar inte de bästa förutsättningarna för samtal och diskussion, vilket väl har märkts på de senaste årens polariserade debatt. Klart är att det finns forskning som både visar på det ena och det andra, och likaså forskare som både tycker det ena och det andra. Det som är riktigt intressant är de stora syntesrapporter som släppts på senare tid. Bland annat denna från danska ICROFS (International Centre for Research in Organic Food Systems) och denna från Washington State University som redovisar 40 års studier av ekologiskt och konventionellt lantbruk, och nyligen publicerades i tidskriften Nature Plants.

Bland vissa råder en mening om att det ekologiska lantbruket Ä R vetenskaps- eller teknikfientligt, bara för att det finns en handfull professorer som förklarat krig mot något som utesluter de stora insatsvarorna mineralgödsel och bekämpningsmedel.

Men med ovanstående stora synteser från välrenommerade universitet och forskningsinstitut, blir påståendena tomma. Viktiga slutsatser är dessutom att det ekologiska lantbruket utvecklar nya tekniker och innovationer, som inte bara kommer samhället till nytta, utan även det övriga jordbruket.

De övergripande slutsatserna är att ekologiskt lantbruk bidrar positivt till samhällsnyttan inom områden som miljö, biologisk mångfald och hälsa. Konkreta positiva effekter av ekologiskt lantbruk som forskarna har kunnat se är minskade utsläpp av bekämpningsmedel i grundvatten och vattendrag, att djur kan få utlopp för naturligt beteende, ökad biologisk mångfald och växtföljder som gynnar jordarnas bördighet.

Visst finns det hälsofreaks som kommenterar alla inlägg som ifrågasätter ekologiskt lantbruk, lika radikalt och onyanserat som ett höger- eller vänstertroll i en ledares kommentarsfält. Sen finns det också de som säger att allt som ifrågasätter modern växtförädling eller kemiska bekämpningsmedel, är pseudovetenskap; efter att helt okritiskt ha frälsts av ett inlägg i FB-gruppen för Vetenskap och folkbildning.

För mig som lantbrukare är det en ganska enkel fråga.

  1. Vill jag medvetet sprida ut kemiska bekämpningsmedel på markerna som jag som planetskötare ansvarar för?
  2. Vill jag riskera att de växter och djur som lever på mina marker ska påverkas av dessa kemikalier?
  3. Vill jag att det ska gå att hitta rester av kemikalierna, i icke nedbruten form, i grundvattnet som jag själv dricker?
  4. Vill jag spruta dessa kemikalier på maten som mina kunder sedan ska äta, trots att jag vet att rester finns kvar i den färdiga produkten?
  5. Vill jag utsätta mig själv för riskerna som det innebär att hantera kemiska bekämpningsmedel?

Svaret på alla frågor är nej. Något som ofta glöms bort i den här debatten är hur lantbrukare påverkas av kontakten med kemikalier. I Sverige må vi ha bra skyddsutrustning, men det finns forskning som visar på förhöjd risk för till exempel Parkinson, även det stora synteser. Fundera ett varv på hur hanteringen av kemiska bekämpningsmedel kan se ut i fattiga U-länder och hur människorna på de platserna påverkas.

Gör det här mig till teknikmotståndare? Nej, jag ser stora möjligheter i ny teknik, som skapar nya former av livsmedel, eller nya former av odlingssystem. Jag ifrågasätter heller inte någon annan lantbrukare som använder bekämpningsmedel – utan konstaterar enkelt att jag har läst vad som står på dunken och beslutat att jag inte vill sprida det i min närmiljö.

Dosen sunt bondförnuft spelar också roll.

 

Adam Arnesson

Ekobonden i Paradiset

I helgen hände en riktigt rolig sak. Jannelunds Gård gjorde intåg hos Sveriges godaste matmarknad: Paradiset!

Paradiset öppnade i våras på Södermalm i Stockholm och är en butik helt inriktad på ekologiska livsmedel. Sedan starten har jag följt utvecklingen med nöje. Äntligen en riktigt bra butik som vågar prova nya vägar i Stockholm. Jag har länge letat efter en butik som delar våra värderingar tillräckligt mycket för att kunna sälja våra produkter, och även ta ut det pris som krävs för Sveriges bästa KRAV-lammkött. Nu är den här.

För oss som liten gård är det inte helt lätt att sälja till en butik. Vår lammuppfödning är småskalig och vi kan inte leverera kött varje vecka. Jag börjar nu se Jannelunds Gård som ett stort litet företag. En gård fullspäckad med mervärden i småskalig tappning, men som också har visioner och förmågor som växer sig allt starkare i samarbete med andra som delar våra ambitioner.

Det är glädjande att Paradiset prioriterar att samarbeta med mindre leverantörer som oss. Det är där någonstans förändringen börjar. Beroendet av mellanhänder som svenskt lantbruk så sitter fast i behöver inte vara nödvändigt. Herregud, kan vi ordna allt som krävs för att sälja kött i en butik, och sen köra till Stockholm med ett kylsläp efter bilen kan ju fler göra det. Eller hur?

Tack alla som kom förbi och handlade. Nästa gång vi ses i Stockholm är det allhelgona-helg och vi säljer såklart även hela och halva lamm – precis som vanligt.

Ses i Paradiset 30-31 oktober!

Ny fårras på gården

En ny fårras har kommit till gården. Igår kom de 25 tackorna av rasen Dorset. En engelsk ras som härstammar från slutet av 1800-talet och det sydvästra grevskapet med samma namn i England.

Vår tanke är främst att kanske minska något på våra andra tackor som är renrasig finull, och sedan öka på med Dorset istället. Vi är ganska nöjda med att ha ungefär 100 tackor på gården, eftersom man då kan behålla den personliga relationen till de flesta individerna. Men kanske kan man ha något tiotal fler, och dess blir då även Dorset. Anledningen är att det är en ras som får betydligt färre lamm än finullsfåren som har ett snitt på 2,7 lamm per tacka hos oss. Dorset får i regel 1-2 lamm vilket känns rätt skönt. Rasen ger också ett fint kött och djuren ska vara väldigt duktiga på att beta gräs och samtidigt växa bra på det. Eftersom vi inte utfodrar lammen alls med kraftfoder eller spannmål är det ett plus.

Sen är de väl förbaskat vackra?! De ser ut som små björnar, men en lång lejonsvans. Dessutom är de väldigt nyfikna och trevliga. Våra tackor som de fick träffa direkt när de kom hit blev däremot förskräckta och undrade vad de var för konstiga djur som äntrade hagen. Får kan vara rätt rasistiska ibland – typiskt flockbeteende. Jag är dock övertygad om att de vänjer sig vid varandra efter en tid tillsammans. Får som får, människor som människor.