Skip to content

Påsköppet

I påskveckan håller vi öppet under skärtorsdagen kl 15-18 och långfredagen kl 10-12. Det finns färskt lammkött, men vi rekommenderar att ni lägger en beställning för avhämtning då många vill ha lamm till påsk. Det finns alldeles säkert något att välja bland i butiken också. I frysen finns fyra sorters färskkorv och olika rökta korvar. Även en del nötdetaljer och färs.

Beställ i webbutiken

Påskafton & påskdagen – stängt.

Varmt välkomna att beställa och besöka butiken i påsk!

Dags att stänga alla minkfarmer

Publicerad i Svenska Dagbladet 2021-01-09

Det är dags att stänga minkfarmerna för gott. Som lantbrukare i Sverige värnar vi vårt lands anseende när det gäller ett gott djurskydd. Sverige har länge varit ett föregångsland när det gäller att ge lantbruksdjuren en bättre välfärd – trots det tillåter vi fortfarande minkfarmning medan land efter land i Europa fasar ut pälsdjursuppfödningen.

Minkar är semiakvatiska rovdjur, de rör sig både på land och i vatten, och jagar i det vilda över stora områden. Det säger sig självt att det är beteenden som inte ges utrymme i en liten bur som saknar vatten att simma i. Djurskyddsskäl borde vara nog för att avsluta denna intensiva uppfödning då vår djurskyddslag tydligt fastslår att djur ska få utlopp för sina naturliga beteenden och skyddas från onödigt lidande. Vi frågar oss: vad är det som motiverar minkarnas lidande? Att Sverige ska kunna exportera päls till högst betalande, där Kina är största marknad? I Sverige efterfrågas i vilket fall inte pälsen. I en undersökning som Demoskop gjorde 2014 anser närmare 80 % av svenskarna att det inte ska vara tillåtet att föda upp djur i bur för pälsens skull.

Till detta ska läggas risken för spridning av pandemier och mutation av virus, som bland annat uppmärksammats i Danmark (världens största producent av minkpäls) och Nederländerna (EU:s näst största producent), där det lett till en avveckling av minkfarmningen. Även Frankrike beslutade i höstas att fasa ut under en femårsperiod. I det här fallet är det inte fel att göra som alla andra, det handlar om människors hälsa, både under nuvarande pandemi och i kommande.

Tidigare i höst uppmanade 120 veterinärer och forskare i DN (26/9) Sverige att följa efter och stänga farmerna, både av djurskyddsskäl och för att stoppa smittspridningen av Covid-19. Då fanns en oro för spridning bland svenska minkar, men sedan dess har coronaviruset upptäckts på 13 svenska farmer. 2020 års pälsning (ett annat ord för avlivning för att kunna ta reda på pälsen) är avslutad i Sverige. Nu finns bara avelsdjuren kvar och det är dags att ta beslut angående kommande säsong. Med tanke på risken för mutation av covid-19 som vi ser exempel på i Storbritannien och så kopplat till mink i Danmark, vore det oansvarigt att inte agera. När nu danska uppfödare (SVT Nyheter, 3/1) börjar fundera på att återstarta sina verksamheter i Sverige vore det ansvarsfullt av regeringen att ge ett rakt besked – här finns ingen framtid för pälsdjursuppfödning.

Hur vi människor håller och förhåller sig till våra lantbruksdjur säger mycket om oss själva, och om hur vi vill att vårt samhälle ska definieras. Att hålla djur i bur, starkt begränsade att leva ut naturliga beteenden, bara för att vi vill ha deras päls – det är något som bör förpassas till vår historia. Det vore klokt för Sverige att fortsätta agera som en ledare i djurskyddsfrågor, och genom omställningsstöd hjälpa de aktiva minkfarmer som idag finns att skifta produktion.

Vi som skriver under här är lantbrukare, de flesta av oss håller lantbruksdjur på våra gårdar och förhåller oss dagligen till vad detta betyder. Våra djur väljer inte själva att leva sina liv hos oss, det är vi som gör valet, och det är vi som bär ansvaret för att de ska må bra, få utlopp för naturliga beteenden och slippa stress. När vi lantbrukare tar det ansvaret och ger dem möjlighet att bete sig som de djur de är, får vi så otroligt mycket tillbaka. Det kan handla om biologisk mångfald när kor och får betar gräsmarker, när grisar bökar i jorden – i förlängningen något som skapar livsmiljöer för insekter, fjärilar och fåglar. Inget av detta går att koppla samman med en pälsdjursuppfödning, minkarna finns bara till för att ge oss människor päls.

Minkhållningen är det mest extrema exemplet i Sverige på hur djur inom lantbruket hindras från sina naturliga beteenden. Men på samma sätt som minkar inte kan simma i sin bur, kan grisar inte böka med sitt tryne på betong, kycklingar och höns inte picka efter mask innanför fyra väggar. En ko med kalv får inte chansen att knyta an och känna närhet när man tar kalven ifrån henne kort efter födseln, för att direkt kunna sälja all hennes mjölk. Inom många områden måste djurhållningen bli betydligt bättre för att vi ska kunna säga att vi har en fullgod djurvälfärd, men det finns också områden där djurhållningen inte är kompatibel med en god djurvälfärd. Att göra minkens bur lite större tar inte bort faktumet att den är ett rovdjur som normalt skulle röra sig över stora områden. Pälsdjursuppfödning är helt enkelt inte förenlig med vår djurskyddslag.

Sveriges regering och landsbygdsminister Jennie Nilsson bör nu prioritera och fastställa en plan för att fasa ut pälsdjursfarmingen av de tre goda skälen: bristande djurskydd hos minkarna, folkets önskan samt människors hälsa nu och i framtiden.

Adam Arnesson, djur- och växtodlingsbonde, Mullhyttan

Fredrik Cleve Kjellröier, mjölkbonde, Almunge

Ulrika Hagberg, djur- och växtodlingsbonde, Orust

Frida Tortela & Jakob Eriksson, grönsaksbönder, Vretstorp

Kristina Forss, grisbonde & mathantverkare, Vilhelmina

Mia Jonson, grönsaksbonde, Lidköping

Lars Alfredsson, grisbonde, Fjällbacka

Johan Widing, djur- och grönsaksbonde, Hörby

Öppettider Jul och Nyår

Kära kunder och vänner! Det har varit ett prövande år som ännu inte helt lagts till handlingarna. Vi på gården har klarat oss bra och faktiskt blivit överväldigade av hur ni än mer än tidigare prioriterat att handla hälsosam mat med tydligt ursprung. Ekologiskt, lokalt, med respekt och kärlek till jorden och djuren. Betydelsen och vikten av att ha tillgång till detta blir kanske extra tydlig ett år som detta. Vi är glada och tacksamma för förtroendet och hoppas att vi ses igen nästa år – och att 2021 blir ett något mindre dramatiskt år.

Vi håller butiken öppen som vanligt inför jul: fredag den 18e december och lördag den 19e. Klockan 16-18 på fredag, och 10-12 på lördag.

Inför nyårsafton öppnar vi butiken på tisdagen den 29e december kl 10-12 och även 16-18. Till denna tisdag har vi ovanligt gott om ytterfilé och andra färska detaljer från lamm.

Alltså, öppet:

Fredag 18 december kl 16-18

Lördag 19 december kl 10-12

Tisdag 29 december kl 10-12 + 16-18

Varmt välkoma!

En helt ny karriär för framtidens bönder

Det industriella jordbruket som bygger på enfaldiga odlingar av få grödor lämnar ingen plats för biologisk mångfald, och driver förlusten av arter och ekosystem.” Ekobonden Adam Arnesson svarar på LRF Ungdomens debattartikel.

Unga bönder behöver definitivt se sig om efter nya karriärer för att klara framtidens utmaningar. Att producera billiga livsmedel på bekostnad av djur, miljö, ekosystem och klimat duger inte längre. 

I en debattartikel i Expressen (19/11)målas miljörörelsen upp som lantbrukets fiende. LRF Ungdomens ordförande Elisabeth Hidéns önskan verkar mest vara att allt ska vara som det är, och att EU:s jordbruksstöd ska fortsätta stödja en i grunden ohållbar livsmedelsproduktion.

Livsmedelsproduktionen är nära sammankopplad med många av de planetära gränser som vi idag överskrider eller håller på att spränga. Den står för en betydande del av vår totala klimatpåverkan. Det industriella jordbruket som bygger på enfaldiga odlingar av få grödor lämnar ingen plats för biologisk mångfald, och driver förlusten av arter och ekosystem. 

Det etiska perspektivet är också viktigt att lyfta in i begreppet hållbarhet. Sättet som djur idag hålls i stort antal på betonggolv, där deras naturliga beteenden starkt begränsas och deras existens enbart berättigas av att de ska växa fort och ge billigt kött, verkar totalt främmande och inhumant för allt fler människor. Den ökande efterfrågan på växtbaserad mat styr vilken typ av livsmedel framtidens lantbrukare behöver producera.

Sammantaget är det givet att livsmedelsproduktionen måste förändras i grunden, med stöd och hjälp från EU, politik och konsumenter. Det är just därför vi bör nyttja EU:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP) för att åstadkomma denna förändring. Om en större andel av våra gemensamma resurser riktades till en hållbar, ekologisk och regenerativ livsmedelsproduktion skulle omställningen kunna gå smidigt. Unga lantbrukare skulle inte behöva göra ett stort karriärhopp, utan istället få mer betalt för att ta bättre hand om jorden, lagra in mer kol i jorden från atmosfären, skapa mer mångfald, ge djuren mer frihet. De tomma grisfabrikerna skulle kanske kunna användas till något annat?

Rädslan för att unga lantbrukare ska behöva se sig om efter nya karriärer är helt berättigad, men inget att vara rädd för, bara att omfamna som en möjlighet. Jag ser framför mig en ny generation kolinlagrare, producenter av biologisk mångfald, vårdare av naturbetesmarker, planetskötare, och självklart producenter av hälsosam mat som odlats och fötts upp på jordens premisser. Kanske når vi dit, med hjälp av miljörörelsen.

Adam Arnesson, ekobonde och planetskötare

Publicerat hos Supermiljöbloggen

PÅSKÖPPET

I påskveckan håller vi öppet i gårdsbutiken under:

  • Skärtorsdagen 9/4 kl. 14-16
  • Långfredagen 10/4 kl. 10-12.

Det finns färskt lammkött som du kan förboka genom webbutiken. Det finns även rökt lammkött, färskkorv, rökta korvar, ägg från våra Bjurholmshöns, nöt- och fläskkött, kimchi, mjöl m.m. Vi spritar handtag och ytor samt håller avståndet.

Alltså, stängt påskafton.

Varmt välkomna!

Änglamarks ärtstubbar

År 2019 lanserades ett spännande samarbete mellan oss på Jannelund, Emil och Therese Olsson på Slätte Gård, Coop Änglamark och Food for progress. Svenska, lokala, ekologiska, veganska ärtstubbar och ärtnuggets.

Ur Coops pressmeddelande:

Nu tar ärtan Ingrid plats i Änglamarksfamiljen. I samarbete med de två lantbrukarna Adam Arnesson på Jannelunds Gård och Emil Olsson från Slätte Gård i Västergötland har Coop och Food for Progress tagit fram två varianter av härligt goda ärtpuckar som är både KRAV-märkta och veganska.

Allt började med initiativet ”Framtidens Protein”, där Coop lyfte fram baljväxter som en viktig ingrediens i ett proteinskifte mot mer växtbaserad mat. I filmen medverkade Adam Arnesson och visade upp sin odling av bönor. Det föll sig sedan naturligt att gå från ord till bord.

– Framtidens mat är till stor del växtbaserad och därför måste vi producera proteingrödor även i Sverige. Gula ärter odlas redan mycket i Sverige och klarar ekologisk odling men används mest som djurfoder. Vi beslöt att satsa på den gula ärtan som livsmedel, säger Adam Arnesson.

Med på tåget kom även lantbrukaren Emil Olsson på Slätte Gård i Västergötland och livsmedelsföretaget Food for Progress, specialiserat på växtbaserad mat. Tillsammans med Coops avdelning för egna varumärken utvecklades sedan de två färdiga Änglamarksprodukterna: ärtstubbar med sötsyrlig picklad dill, och färgsprakande ärtnuggets där de svenska ärtorna möter Indien i en kryddig tandoorimix.

– Det är unikt att vi jobbar med både lantbrukare och producent på det här sättet. Det är ett helt nytt arbetssätt som verkligen ger mersmak och ligger precis i linje med vad vi vill att Änglamark ska stå för, säger Åsa Wickholm, chef för egna varumärken på Coop.

En viktig del i utvecklingen var att välja rätt sorts ärta. Efter ett antal provsmakningar föll valet på ärtan Ingrid. Produktionen sker i Stora Levene, ett litet samhälle i Västergötland, där livsmedelsproduktion varit viktig del regionen sedan 1960-talet.

– Food for Progress syfte är att skapa förändring. Ärtan Ingrid är ett tydligt exempel på hur kraftfullt det blir när handel, förädlingsled och lantbrukare verkligen gör saker tillsammans, säger Jonas Borg, Head of Private Label på Food for Progress.

Änglamark Ärtstubbar picklad dill och Ärtnuggets Tandoori säljs frysta i 300 grams förpackningar och finns i alla Coopbutiker och på Coop.se. Cirkapris för en förpackning är 24.95 kr.

gris

Ett vanligt grisliv är inte svinkul

Var är grisproducenternas protester mot den plågsamma slakten?

Att svensk djurskyddslagstiftning är världens strängaste och bästa i världen får man som konsument ofta inpräntat i marknadsföring från svensk köttindustri och branschorganisationer. Att något är bättre än något annat behöver inte betyda att det är bra. När ett djur är kött från dag ett, vad gör då litet ångest på slutet?

Veterinärstudenten Felicia Hogrell skriver i Expressen Debatt (7/10) om hur slaktmetoden för grisar ser ut, och hur chockerande det är att se med egna ögon. För gris är idag avlivning med koldioxid, det vill säga gasning där djuren sänks ned i ett schakt, den vanligaste bedövningsmetoden – som sedan följs med avblodning som är själva avlivningen. I branschen och bland andra insatta är det ingen nyhet att verkligheten ser ut så, inte heller att det medför ett plågsamt och ångestfyllt avslut på grisarnas liv. Forskning från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) visar att det är en ångestframkallande metod som gör att grisarna försöker få luft genom att klättra på varandra, ibland skrika. Koldioxidhalten på 90 procent bränner i grisarnas halsar. Att reagera på detta väljer Jordbruksverkets företrädare i sin replik (13/10) att kalla ”starka känslor”. Jordbruksverket hade kunnat svara att man är medveten om problemen med avlivningsmetoden, att det behövs mer pengar till forskning för att förändra. Istället levererar myndigheten ett svar som om det var skrivet av grisindustrin själv.

Starka känslor är något som borde finnas hos grisuppfödarna. Hur kan man acceptera att ens grisar avlivas på ett sätt som skapar ångest hos djuren? Som djurägare har jag svårt att förstå det. Svenska grisproducenter lyfter som tidigare sagt ofta ”världens bästa djurskyddslag” som argument för att köpa svenskt kött. Samtidigt lastar man iväg sina grisar på lastbil till en säker ångestfylld slakt. Hur hänger det ihop?

Djuren får inte utlopp för sina naturliga beteenden, där att böka i jord kanske är det mest väsentliga.

Svaret ligger kanske i att det inte spelar så stor roll. Ett grisliv är inte svinkul, som Hogrell uttrycker det. Sex månader på betonggolv innan slakt, kultingarna får mindre än en månad med sin mamma. Suggorna föder minst två kullar per år och klarar inte av att leva många år på grund av intensiteten. Djuren får inte utlopp för sina naturliga beteenden, där att böka i jord kanske är det mest väsentliga. Rationalitet och kostnadsminimering styr uppfödningen. Jag själv ser dagligen mina linderödsgrisar borra trynet ner i jorden och njuta, det är en fröjd att se. När grisar får möjligheten att faktiskt vara grisar fascinerar de. Den industriella och anonymiserade produktionen av griskött har hamnat så långt ifrån det respektfulla och etiska att det är svårt att se en omställning till en rättfärdig tillvaro för grisarna. Men det finns alternativ, småskaliga uppfödare som låter grisarna böka i jord och som använder bättre avlivningsmetoder. Köp kött direkt från dem eller välj vegetariska alternativ.

Att välja bort industrikött från djur som slaktas med ångest är enkelt, men tillsammans måste vi också sätta press på politik, lagstiftning och uppenbarligen Jordbruksverket. Är det acceptabelt för oss som samhälle att 2,5 miljoner grisar avlivas årligen i Sverige med en metod som orsakar ångest? Är världens bästa djurskyddslag inte värd mer än så här?

Adam Arnesson, ekobonde på Jannelunds Gård, Örebro

Vårmarknad

Vi bjuder in till traditionsenlig vårmarknad på Jannelunds Gård, lördagen den 25 maj kl. 10-14!

I butiken finns färskt lammkött, fryst fläsk- och nötkött, och massor av korv. Runt lunchtid grillar vi även korv till försäljning.

LOKAL ekologiskt surdegsbröd är på plats med fantastiskt bröd, mjöl, öl och dryck.
Cajsa Wargs Trädgård med plantor av tomat, paprika, chili, persilja. Ramslökssalt och rabarber och kanske något mer!
Solkraft i Viby AB visar upp vår nyinstallerade solcellsanläggning och pratar solkraft med er besökare.

Djur finns såklart att titta på, och kanske att klappa.

Mer information tillkommer.

Välkomna hit hälsar vi på Jannelund!

Till blivande lantmästare

Publicerad som krönika i Land Lantbruk 5/3 2014

Idag skriver jag min sista tentamen som lantmästare, i Uppsala. Tre omvälvande år börjar gå mot sitt slut. Av flera skäl valde jag att läsa mitt tredje och sista år vid SLU (Sveriges Lantbruksuniversitet) Ultuna istället för vid Alnarp. Det största skälet var den omtalade insparksveckan, vars efterverkan hängde kvar i periferin under mina två år vid Alnarp. Jag upplevde veckan och kommande aktiviteter under det första året som pennalistiska, homofobiska och sexistiska. Det är något jag har varit öppen med hela tiden.

Mitt år vid SLU Ultuna har varit mycket givande, dels för att få perspektiv på det hela, men också för att utmana mig själv och pröva mina kunskaper på annan ort. Det är något jag rekommenderar alla lantmästarstudenter att göra. Man kan kanske tro att jag är emot allt som har med lantmästarkåren att göra efter att ha läst föregående stycke, men så är det inte. Grundidéerna bakom lantmästarkåren och dess traditioner är bra, men något hade gått fel när jag läste vid Alnarp. Att alla hjälper alla och bryr sig om varandra är en mycket bra grundtanke. Särskilt när många flyttar långt för att börja utbildningen och kanske känner sig ensamma. Den sammanhållning och gruppkänsla som skapas i klasserna är bra. Men det kan gå väldigt fel om grundtanken om varför glöms bort.

Lantmästarprogrammet är en grundbult i lantbrukssverige. Jag vet att ett stort förändringsarbete satts i rullning, särskilt gällande insparksveckan och att SLU uppmärksammat problemen som funnits inom kåren. Det är otroligt viktigt att nuvarande och kommande studenter tar vara på detta. Glöm inte bort varför ni börjat läsa på universitetet. Ärtsoppa och snaps på torsdagar kan vara riktigt roligt, så länge fler än fem studenter deltar vid föreläsningen dagen efter. Kåraktiviteterna och insparksveckan kan vara roliga, så länge de välkomnar de nya studenterna och visar att det hela handlar om omtanke snarare än ett pennalistiskt maktspel.

Det är dagens studenter som bygger upp framtidens lantmästarprogram. Se till att det blir ett varumärke som symboliseras av kunskap, tillförlitlighet och omtanke. Det är ett varumärke som jag står för idag när jag skriver min sista tentamen iförd min lantmästarkostym.

Adam Arnesson, lantmästare, tidigare lantmästarstudent